Sylvester Stallone
 |
|
Who are you? – Your worst nightmare!
Who is this man, God? No, God would have mercy, he don’t.
De ovan nämnda citaten är från en actionfilm i högen som Sylvester Stallone gjort. Eller ja, inte vilken som helst, filmens namn är Rambo III, en kultrulle för många. Stallone är för många själva ikonen för Hollywoods actionguru, hans karriär startade redan på 1970-talet och fortgår än. Men hur började allt, och vad är det som gjort att Stallone hamnat där han är idag? Han är Hollywoodelitens främste när det gäller actionfilmer, dödande, blod, och ja, en och annan komedi däremellan, men vägen dit var inte enkel, och kantades av många bakslag.
Sylvester Stallone gick i skolan i Philadelphia under 1950-talet. Uppväxten var inte lätt. Hans föräldrar skildes tidigt och han fick ofta slåss och bråka med andra elever då de retade honom. Det de bl.a. retade honom för var hans något annorlunda ansiktsuttryck, som gjorde att munnen såg lite annorlunda ut. Denna olycka var något han råkat ut för redan vid födseln. Vidare bytte han skola ett tiotal gånger p.g.a. disciplinära problem. För att väga upp sin ensamhet och aggression ägnade han sig åt många sporter där han låtsades vara den ensamme hjälten, något som senare skulle komma att göra honom till en stor stjärna.
Under 1960-talet studerade han drama på Miamis universitet, men hoppade av efter ett tag för att återigen bege sig tillbaks till New York för att söka lyckan som skådespelare. De roller han till en början tog var sådana där han skulle vara lättklädd. Det handlade inte om porrfilmer, men mer mjukporr, något Stallone knappast är stolt över idag.
1971 fick han en roll i Woody Allens Bananas (1971) där han spelade buse. Året därpå provspelade han för en roll i Gudfadern, men fick den inte. Bakslag efter bakslag kom, många p.g.a. hans speciella ansiktsform och kanske inte alltför fagra röst. 1973 hade Stallone i praktiken provspelat för vartenda projekt som pågick i New York, utan lycka. Istället för att gå ner sig i depression tog han en paus från provspelandet och började skriva på filmmanus och storys istället, något han studerat under sin tid på Miamis universitet. Redan året därpå, 1974, fick han sin första chans, i filmen The Lords of Flatbush. I denna film fick han inte bara huvudrollen utan även erkännande som delförfattare till filmens dialog.
Man kan säga att The Lords of Flatbush var en bra början för Stallone, men den var ingenting mot vad som komma skulle. Stallone lämnade nu New York och for över till Hollywood för att sikta mot de högre stjärnorna. Där fick han en rad småroller, samtidigt som han vid sidan av fortsatte att jobba med manus till olika projekt. Han var också med i den numera kultförklarade Deathrace 2000 (1975). Vid ett tillfälle fick han en idé till en film som skulle kunna bli något. Han var och tittade på boxning där han såg Muhammad Ali, den störste boxaren av alla, möta Chuck Wepner, en underdog som fått en chans att gå sitt livs match. Detta passade bra ihop med Stallones tidigare drömmar i sitt liv, om den ensamme hjälten. Härmed var tankarna och idén om boxaren Rocky Balboa född.
De kommande åren försökte Stallone få ett flertal olika producenter att gå med på att finansiera hans filmprojekt. Hans projekt fick en hel del respons, men det fanns en hake enligt många producenter: Stallone insisterade envist om att han var den som skulle spela Rocky Balboa. Detta gjorde att många producenter, som t.ex. ville se den då heta Burt Reynolds i rollen som Rocky, backade ur. Trots generösa erbjudanden om att köpa hans story stod Stallone på sig, och fick till slut sin vilja igenom. Irwin Winkler var mannen som nappade, och året var 1976, dags för genombrottet! Vad som är viktigt att komma ihåg i detta sammanhang är att Stallone, innan han fick sålt sin idé och fick igenom sina krav, hade kämpat för detta i flera år. Envisheten skulle komma att betala sig hundrafalt tillbaka.
Filmens titel blev Rocky (1976) och gjorde stor succé, större än någon kunnat föreställa sig. Den blev nominerad till inte mindre än tio Oscar vid den kommande galan, Rocky fick fyra av dem, varav två gick till Stallone. En för bästa manliga skådespelare, och en för bästa manus. En liten eftertanke hur filmen gick ekonomiskt; Den kostade ca 1.1 miljoner dollar att göra, och spelade in ungefär 225 miljoner dollar.
Rocky blev en succé varför man gjorde fler filmer genom åren, fyra stycken till blev det. Nästa år kommer dessutom den femte uppföljaren. De övriga Rocky-filmerna hade inte tillnärmelsevis sådan genomslagskraft som den första delen, men det fanns pengar att hämta, vilket Stallone m.fl. tog vara på.
Efter genombrottet haglade erbjudanden in till Stallone, men han hade något som många andra skådespelare saknade; förmågan att skapa sina egna filmer. De kommande 15 åren skrev han och spelade i många stora och små filmer, en trend som fortsatte under hela 1980-talet. Bland dessa kan t.ex. nämnas F.I.S.T. (1978), Rocky II (1979), Rocky III (1982), First Blood (1982), Rhinestone (1984), Rambo II (1985), Rocky IV (1985), Rambo III (1988), Tango & Cash (1989) och Rocky V (1990). I alla de nämnda filmerna hade han inte bara huvudrollen, utan stod också som producent, regissör eller författare. Rambo-filmerna blev liksom Rocky kassasuccéer och etablerade honom som stjärna i actiongenren.
I stort sett samtliga filmer Stallone agerade i under 1980-talet var just action. Han spelade ofta den ensamme hjälten, såsom han i sin barndom velat se sig själv. I övrigt var också 1980-talet tiden för filmerna med ensam-arméerna som röjde runt och sköt ihjäl folk till vänster och höger. Hans insatser i Rambo-serien visar inte minst på detta. Det gick bra för Stallone – finansiellt sett. Han drog in oerhört stora summor med pengar. Men rent skådespelarmässigt var han missnöjd, och något pris hade han inte fått sedan Rocky-filmen.
Av denna anledning sadlade därför Stallone delvis om under 1990-talet, nu var det komedi som gällde istället. Detta blev en total katastrof och med sågade filmer i bagaget så som Oscar (1991) och Stopp! Annars skjuter morsan skarpt! (1992), tog sig Stallone tillbaks till det han var bra på istället, action. Cliffhanger (1993), Demolition Man (1993), Specialisten (1994), Judge Dredd (1995) och Daylight (1996) är ett urval av de filmer han gjorde. Samtliga var filmer med action på hög nivå.
Vid det här laget ansåg många att Stallone var långt ifrån sitt fornstora jag, och ansåg också att han egentligen bara haft ett ”One hit wonder” med sin karaktär Rocky. Stallone. Ivrig att bevisa motsatsen, lämnade han sina mångmiljongager och ställde för den ringa prissumman av 60 000 dollar upp i en för honom något annorlunda film, Cop Land (1997). Filmen var raka motsatsen till de filmer man tidigare varit van vid att se Stallone i. Han spelar en överviktig polis, osäker på sig själv, som har handikapp och som jobbar i en sömnig förort till New York där han kommer på sina poliskollegor med att vara korrupta. I filmen kunde man också se personer såsom Harvey Keitel och Robert De Niro. Stallone fick inget pris för sin insats, men han visade nog för många sin förmåga att faktiskt kunna axla andra mer seriösa roller än många av de tidigare filmer han varit med i.
1998 lånade han, liksom många andra Hollywoodskådisar idag gör för att tjäna lätta pengar, ut sin röst till en animerad film, Antz. 2000-talet har inte inneburit något revolutionerande för Stallone. Hans karriär kan dock knappast sägas ha gått uppåt, snarare har den fortsatt åt samma håll som den gjort sedan han gjorde komedier, neråt. Filmer så som Driven (2001) och D-Tox (2002) blev rejält sågade av kritikerna.
Att Stallone på något sätt är osäker på sin förmåga visar inte minst de kommande två filmerna han har på gång. Båda är en tillbakagång till det som en gång gjorde honom berömd: En slugger från Philadelphia (Rocky), och en ärrad Vietnamveteran (Rambo). För Rockys del blir det den sjätte gången han ger sig upp i ringen, och för Rambos del den fjärde gången han ska bekämpa de onda falangerna på denna planet. Båda filmerna kommer under 2006/2007. Filmerna kommer han dessutom att producera och regissera.
Who is this man, God? No, God would have mercy, he don’t.
De ovan nämnda citaten är från en actionfilm i högen som Sylvester Stallone gjort. Eller ja, inte vilken som helst, filmens namn är Rambo III, en kultrulle för många. Stallone är för många själva ikonen för Hollywoods actionguru, hans karriär startade redan på 1970-talet och fortgår än. Men hur började allt, och vad är det som gjort att Stallone hamnat där han är idag? Han är Hollywoodelitens främste när det gäller actionfilmer, dödande, blod, och ja, en och annan komedi däremellan, men vägen dit var inte enkel, och kantades av många bakslag.
Sylvester Stallone gick i skolan i Philadelphia under 1950-talet. Uppväxten var inte lätt. Hans föräldrar skildes tidigt och han fick ofta slåss och bråka med andra elever då de retade honom. Det de bl.a. retade honom för var hans något annorlunda ansiktsuttryck, som gjorde att munnen såg lite annorlunda ut. Denna olycka var något han råkat ut för redan vid födseln. Vidare bytte han skola ett tiotal gånger p.g.a. disciplinära problem. För att väga upp sin ensamhet och aggression ägnade han sig åt många sporter där han låtsades vara den ensamme hjälten, något som senare skulle komma att göra honom till en stor stjärna.
Under 1960-talet studerade han drama på Miamis universitet, men hoppade av efter ett tag för att återigen bege sig tillbaks till New York för att söka lyckan som skådespelare. De roller han till en början tog var sådana där han skulle vara lättklädd. Det handlade inte om porrfilmer, men mer mjukporr, något Stallone knappast är stolt över idag.
1971 fick han en roll i Woody Allens Bananas (1971) där han spelade buse. Året därpå provspelade han för en roll i Gudfadern, men fick den inte. Bakslag efter bakslag kom, många p.g.a. hans speciella ansiktsform och kanske inte alltför fagra röst. 1973 hade Stallone i praktiken provspelat för vartenda projekt som pågick i New York, utan lycka. Istället för att gå ner sig i depression tog han en paus från provspelandet och började skriva på filmmanus och storys istället, något han studerat under sin tid på Miamis universitet. Redan året därpå, 1974, fick han sin första chans, i filmen The Lords of Flatbush. I denna film fick han inte bara huvudrollen utan även erkännande som delförfattare till filmens dialog.
Man kan säga att The Lords of Flatbush var en bra början för Stallone, men den var ingenting mot vad som komma skulle. Stallone lämnade nu New York och for över till Hollywood för att sikta mot de högre stjärnorna. Där fick han en rad småroller, samtidigt som han vid sidan av fortsatte att jobba med manus till olika projekt. Han var också med i den numera kultförklarade Deathrace 2000 (1975). Vid ett tillfälle fick han en idé till en film som skulle kunna bli något. Han var och tittade på boxning där han såg Muhammad Ali, den störste boxaren av alla, möta Chuck Wepner, en underdog som fått en chans att gå sitt livs match. Detta passade bra ihop med Stallones tidigare drömmar i sitt liv, om den ensamme hjälten. Härmed var tankarna och idén om boxaren Rocky Balboa född.
De kommande åren försökte Stallone få ett flertal olika producenter att gå med på att finansiera hans filmprojekt. Hans projekt fick en hel del respons, men det fanns en hake enligt många producenter: Stallone insisterade envist om att han var den som skulle spela Rocky Balboa. Detta gjorde att många producenter, som t.ex. ville se den då heta Burt Reynolds i rollen som Rocky, backade ur. Trots generösa erbjudanden om att köpa hans story stod Stallone på sig, och fick till slut sin vilja igenom. Irwin Winkler var mannen som nappade, och året var 1976, dags för genombrottet! Vad som är viktigt att komma ihåg i detta sammanhang är att Stallone, innan han fick sålt sin idé och fick igenom sina krav, hade kämpat för detta i flera år. Envisheten skulle komma att betala sig hundrafalt tillbaka.
Filmens titel blev Rocky (1976) och gjorde stor succé, större än någon kunnat föreställa sig. Den blev nominerad till inte mindre än tio Oscar vid den kommande galan, Rocky fick fyra av dem, varav två gick till Stallone. En för bästa manliga skådespelare, och en för bästa manus. En liten eftertanke hur filmen gick ekonomiskt; Den kostade ca 1.1 miljoner dollar att göra, och spelade in ungefär 225 miljoner dollar.
Rocky blev en succé varför man gjorde fler filmer genom åren, fyra stycken till blev det. Nästa år kommer dessutom den femte uppföljaren. De övriga Rocky-filmerna hade inte tillnärmelsevis sådan genomslagskraft som den första delen, men det fanns pengar att hämta, vilket Stallone m.fl. tog vara på.
Efter genombrottet haglade erbjudanden in till Stallone, men han hade något som många andra skådespelare saknade; förmågan att skapa sina egna filmer. De kommande 15 åren skrev han och spelade i många stora och små filmer, en trend som fortsatte under hela 1980-talet. Bland dessa kan t.ex. nämnas F.I.S.T. (1978), Rocky II (1979), Rocky III (1982), First Blood (1982), Rhinestone (1984), Rambo II (1985), Rocky IV (1985), Rambo III (1988), Tango & Cash (1989) och Rocky V (1990). I alla de nämnda filmerna hade han inte bara huvudrollen, utan stod också som producent, regissör eller författare. Rambo-filmerna blev liksom Rocky kassasuccéer och etablerade honom som stjärna i actiongenren.
I stort sett samtliga filmer Stallone agerade i under 1980-talet var just action. Han spelade ofta den ensamme hjälten, såsom han i sin barndom velat se sig själv. I övrigt var också 1980-talet tiden för filmerna med ensam-arméerna som röjde runt och sköt ihjäl folk till vänster och höger. Hans insatser i Rambo-serien visar inte minst på detta. Det gick bra för Stallone – finansiellt sett. Han drog in oerhört stora summor med pengar. Men rent skådespelarmässigt var han missnöjd, och något pris hade han inte fått sedan Rocky-filmen.
Av denna anledning sadlade därför Stallone delvis om under 1990-talet, nu var det komedi som gällde istället. Detta blev en total katastrof och med sågade filmer i bagaget så som Oscar (1991) och Stopp! Annars skjuter morsan skarpt! (1992), tog sig Stallone tillbaks till det han var bra på istället, action. Cliffhanger (1993), Demolition Man (1993), Specialisten (1994), Judge Dredd (1995) och Daylight (1996) är ett urval av de filmer han gjorde. Samtliga var filmer med action på hög nivå.
Vid det här laget ansåg många att Stallone var långt ifrån sitt fornstora jag, och ansåg också att han egentligen bara haft ett ”One hit wonder” med sin karaktär Rocky. Stallone. Ivrig att bevisa motsatsen, lämnade han sina mångmiljongager och ställde för den ringa prissumman av 60 000 dollar upp i en för honom något annorlunda film, Cop Land (1997). Filmen var raka motsatsen till de filmer man tidigare varit van vid att se Stallone i. Han spelar en överviktig polis, osäker på sig själv, som har handikapp och som jobbar i en sömnig förort till New York där han kommer på sina poliskollegor med att vara korrupta. I filmen kunde man också se personer såsom Harvey Keitel och Robert De Niro. Stallone fick inget pris för sin insats, men han visade nog för många sin förmåga att faktiskt kunna axla andra mer seriösa roller än många av de tidigare filmer han varit med i.
1998 lånade han, liksom många andra Hollywoodskådisar idag gör för att tjäna lätta pengar, ut sin röst till en animerad film, Antz. 2000-talet har inte inneburit något revolutionerande för Stallone. Hans karriär kan dock knappast sägas ha gått uppåt, snarare har den fortsatt åt samma håll som den gjort sedan han gjorde komedier, neråt. Filmer så som Driven (2001) och D-Tox (2002) blev rejält sågade av kritikerna.
Att Stallone på något sätt är osäker på sin förmåga visar inte minst de kommande två filmerna han har på gång. Båda är en tillbakagång till det som en gång gjorde honom berömd: En slugger från Philadelphia (Rocky), och en ärrad Vietnamveteran (Rambo). För Rockys del blir det den sjätte gången han ger sig upp i ringen, och för Rambos del den fjärde gången han ska bekämpa de onda falangerna på denna planet. Båda filmerna kommer under 2006/2007. Filmerna kommer han dessutom att producera och regissera.
