Quentin Tarantino
 |
|
“Violence is one of the most fun things to watch.” Detta citat lär ha yttrats av Quentin Tarantino flertalet gånger. Många av oss håller nog med. Underhållningsvåld har alltid fascinerat människan i alla tider, så även i vår moderna period. Men när det gäller våldsfilmer är ändå Tarantino ett särartat exempel. Han står bakom några av de mer våldsamma filmerna som producerats, men också några av de mest smarta och välgenomtänkta, både när det gäller dialog, handling och effekter. Tarantino har ömsom blivit geniförklarad, ömsom förklarad galen och ömsom sågad till fotknölarna. Åsikterna om honom är minst sagt blandade. En sak är säker: De flesta som någon gång sett hans filmer eller kanske rentav jobbat med honom har med sig starka intryck på ett eller annat sätt.
Quentin Tarantino föddes under tidigt 60-tal i Texas. Pappan lämnade familjen tidigt och de flyttade till Los Angeles när han var två år gammal. Skoltiden gick inte vidare bra och Tarantino hoppade av skolan i nionde klass. Han började istället jobba och hankade sig fram på diverse småjobb innan i mitten av 1980-talet fann sin nisch: En videobutik, där han fick anställning. Han var ingen vanlig anställd i butiken som gjorde sina timmar och gick hem utan han blev mer eller mindre en profil i denna butik där han under fem års tid blev en populär kritiker, tipsare och bedömare av många av de underliga filmerna som där hyrdes ut. Här lärde han känna en frekvent återkommande kund vid namn Roger Avary, en person han i framtiden skulle samarbeta med och producera filmer som skulle göra honom till en legend.
Samtidigt som han jobbade skrev han också manus till olika filmprojekt. Hans första projekt tillsammans med Roger Avary var True Romance (1993). Storyn och manus var klart redan 1990, men filmen blev verklighet först ett antal år senare. Vid det här laget hade han dock sålt idén vidare för länge sedan och medverkade endast vid sidan av när filmen väl gjordes. Under det sena 1980- och tidiga 1990-talet byggde alltså Tarantino upp kapital och erfarenhet genom att sälja olika projekt till filmmakare. Ett mindre känt faktum är exempelvis att han ligger bakom manus och idé till Natural Born Killers (1994), en film som regissören Oliver Stone istället plockade upp och ändrade en del i. Tarantino ville från början själv göra Natural Born Killers, men kunde inte få finansiering på egen hand till projekten. Med dessa pengar och den lilla erfarenheten han hade kom han att genomföra en annan film vid namn De hänsynslösa. Han spelade inledningsvis in filmen i 16 mm-format och hade sina kompisar som stjärnor i den.
När det gällde De hänsynslösa lyckades dock Tarantino genom kontakter lära känna skådespelaren Harvey Keitel. Han skickade en grovkopia av idén till Keitel som gillade filmen och plockade pengar ur egen ficka för att kunna finansiera projektet. Resultatet blev en succé och det hela ledde till Tarantinos slutgiltiga genombrott. Stjärnor som Tim Roth, Steve Buscemi och Michael Madsen fyllde upp rollistan bredvid Keitel. Filmens handling är i grunden mycket enkel men mycket brutal; den handlar om ett misslyckat rån mot en juvelerarbutik. Någon har tjallat mot rånarna bestående av bl.a. Keitel, och de samlas efteråt för att lista ut vem som har förrått dem. Inte särskilt djuplodande kan tyckas. Men med ett mycket skarpt manus och framförallt duktiga skådespelare lyckades Tarantino förvandla en film som större delen filmats i ett garage till en succé.
Efter succén med De hänsynslösa reste Tarantino runt i världen för att visa sin film som sakta men säkert började få ett rykte. Under sina långa resor började han samla ihop idéer kring sitt nästa projekt. Detta projekt skulle ge honom en stjärnstatus som regissör som han förmodligen inte kunnat drömma om. Filmens namn blev Pulp Fiction (1994) och den blev hans genombrott för den större publiken i världen. De hänsynslösa gav honom kultstatus – Pulp Fiction gjorde honom och hans vapendragare Roger Avary till stjärnor.
Samma år som Natural Born Killers hade premiär, en film som Tarantino en gång kommit på idén till, men som Oliver Stone tog över, slog han självaste Stone på fingrarna med sin film. Pulp Fiction kostade åtta miljoner dollar att genomföra, men drog in 200 miljoner dollar. Stora stjärnor som John Travolta, som för övrigt även han kom tillbaka ur kylan med denna film, Bruce Willis (som gick med på att endast få ett gage på 10 000 dollar då han så gärna ville vara med i den), Uma Thurman, Harvey Keitel, Samuel L. Jackson m.fl., hjälpte till att lyfta filmen. Filmen vann en mängd olika priser. Givetvis vann Tarantino och Avary en Oscar för sina insatser, samt att en rad andra skådespelare i filmen blev nominerade.
Resten av 1990-talet fortsatte Tarantino med sina olika projekt och roller. Han skrev idéer till filmer han sålde, medverkade själv i filmer, var regissör, manusförfattare m.m. Bland projekten kan nämnas From Dusk till Dawn (1996), en film han inte regisserade dock men skrev och producerade. Filmen börjar som en lovande gangsterfilm men som senare utvecklas till en splatterfilm med vampyrer. Jackie Brown (1997) där han återförenade med Samuel L. Jackson och även återvände till regissörsstolen för första gången sedan succén med Pulp Fiction. Resten av 1990-talet höll han en relativt låg profil och agerade i mindre roller, producerade två uppföljare till From Dusk till Dawn och andra projekt. Någon storfilm i regissörsstolen blev det inte förrän ett antal år senare.
2003 återvände han till regissörsstolen. Filmens, eller filmernas, för han gjorde två stycken av dem, namn var Kill Bill Vol. 1 (2003) samt Kill Bill: Vol. 2 (2004). Filmerna var ursprungligen tänkt att endast vara en, men blev alldeles för lång och filmbolaget tvekade om publiken skulle klara av över tre timmars våldsamheter och blodskvättande. Uma Thurman spelar i filmerna en före detta yrkesmördare som hämnas på sina forna mördarkollegor efter att de skjutit hennes tilltänkta brudgum vid bröllopet samt försökt att mörda henne. Själva hjärnan bakom hela spektaklet är då Bill, ledaren för mördarna. Klimax är då själva mötet med Bill, spelad av David Carradine. Filmerna var ganska våldsamma och hade främst asiatiska teman. Tarantino, själv ett stort fan av manga, inspirerades av denna genre. Filmerna blev inte en tillnärmelsevis så stor succé som Pulp Fiction en gång blev, men slog ändå kassarekord. Tarantinos varumärke var fortfarande starkt och ryktena kring filmerna hade cirkulerat ett antal år.
Efter Kill Bill-serien dök Tarantino upp som assisterande regissör i filmatiseringen av Frank Millers Sin City (2005), som blev en stor succé samtidigt som han fortsatte at skriva nya historier och agera i olika mindre roller. Han regisserade också två avsnitt av succé-serien CSI (2000-) och var inblandad i projekt som den omtalade filmen Hostel (2005). Nästkommande film med Tarantino som regissör är Grindhouse: Death Proof (2007) med bl.a. Kurt Russel, därefter har det flaggats för en film vid namn Inglorious Bastards (2008).
Quentin Tarantino är för många en legend, om än med lite fläckar på sig. De flesta är överens om att han hitintills inte kunnat upprepa succén som regissör med Pulp Fiction. Som jag nämnde inledningsvis är han både geniförklarad och sågad av många. Han är i grund och botten en sann mångsysslare som kanske egentligen inte i grund och botten satsat 100 % för att kunna göra sig ett namn och tjäna pengar. Då hade han troligtvis satsat mer på att regissera än att exempelvis agera små roller i olika filmer och skriva historier till filmprojekt. Hade Tarantino velat hade han kunnat få uppdraget att regissera vilken film han ville efter succéerna med De hänsynslösa och Pulp Fiction, men det gjorde han inte. Således är det troligen något annat som driver hans engagemang. Det faktum att han väntade i många år mellan de olika regissörsjobben stärker det faktumet. Vad det är som driver honom vet han kanske bara själv, men i slutändan kanske det bara är så enkelt som han själv säger: ”I don't need a job... I don't have to work again if I don't want to. So I only make the movies I want to make, when it's fun. Because if you're not gonna have fun, why do it?” Kort och gott, han gör det han tycker är kul, inget annat. Ur det perspektivet är Tarantino värd all respekt då han inte fallit ner i pengagirighetsträsket. En avslutande retorisk fråga; Kan man leva på en succé hela livet? Mitt svar på den frågan är ja, åtminstone ur Tarantinos perspektiv. Pulp Fiction är en legend och denna film tillsammans med just De hänsynslösa har gjort att Tarantino alltid kommer att bli ihågkommen, vad han än tar för sig i framtiden!
Quentin Tarantino föddes under tidigt 60-tal i Texas. Pappan lämnade familjen tidigt och de flyttade till Los Angeles när han var två år gammal. Skoltiden gick inte vidare bra och Tarantino hoppade av skolan i nionde klass. Han började istället jobba och hankade sig fram på diverse småjobb innan i mitten av 1980-talet fann sin nisch: En videobutik, där han fick anställning. Han var ingen vanlig anställd i butiken som gjorde sina timmar och gick hem utan han blev mer eller mindre en profil i denna butik där han under fem års tid blev en populär kritiker, tipsare och bedömare av många av de underliga filmerna som där hyrdes ut. Här lärde han känna en frekvent återkommande kund vid namn Roger Avary, en person han i framtiden skulle samarbeta med och producera filmer som skulle göra honom till en legend.
Samtidigt som han jobbade skrev han också manus till olika filmprojekt. Hans första projekt tillsammans med Roger Avary var True Romance (1993). Storyn och manus var klart redan 1990, men filmen blev verklighet först ett antal år senare. Vid det här laget hade han dock sålt idén vidare för länge sedan och medverkade endast vid sidan av när filmen väl gjordes. Under det sena 1980- och tidiga 1990-talet byggde alltså Tarantino upp kapital och erfarenhet genom att sälja olika projekt till filmmakare. Ett mindre känt faktum är exempelvis att han ligger bakom manus och idé till Natural Born Killers (1994), en film som regissören Oliver Stone istället plockade upp och ändrade en del i. Tarantino ville från början själv göra Natural Born Killers, men kunde inte få finansiering på egen hand till projekten. Med dessa pengar och den lilla erfarenheten han hade kom han att genomföra en annan film vid namn De hänsynslösa. Han spelade inledningsvis in filmen i 16 mm-format och hade sina kompisar som stjärnor i den.
När det gällde De hänsynslösa lyckades dock Tarantino genom kontakter lära känna skådespelaren Harvey Keitel. Han skickade en grovkopia av idén till Keitel som gillade filmen och plockade pengar ur egen ficka för att kunna finansiera projektet. Resultatet blev en succé och det hela ledde till Tarantinos slutgiltiga genombrott. Stjärnor som Tim Roth, Steve Buscemi och Michael Madsen fyllde upp rollistan bredvid Keitel. Filmens handling är i grunden mycket enkel men mycket brutal; den handlar om ett misslyckat rån mot en juvelerarbutik. Någon har tjallat mot rånarna bestående av bl.a. Keitel, och de samlas efteråt för att lista ut vem som har förrått dem. Inte särskilt djuplodande kan tyckas. Men med ett mycket skarpt manus och framförallt duktiga skådespelare lyckades Tarantino förvandla en film som större delen filmats i ett garage till en succé.
Efter succén med De hänsynslösa reste Tarantino runt i världen för att visa sin film som sakta men säkert började få ett rykte. Under sina långa resor började han samla ihop idéer kring sitt nästa projekt. Detta projekt skulle ge honom en stjärnstatus som regissör som han förmodligen inte kunnat drömma om. Filmens namn blev Pulp Fiction (1994) och den blev hans genombrott för den större publiken i världen. De hänsynslösa gav honom kultstatus – Pulp Fiction gjorde honom och hans vapendragare Roger Avary till stjärnor.
Samma år som Natural Born Killers hade premiär, en film som Tarantino en gång kommit på idén till, men som Oliver Stone tog över, slog han självaste Stone på fingrarna med sin film. Pulp Fiction kostade åtta miljoner dollar att genomföra, men drog in 200 miljoner dollar. Stora stjärnor som John Travolta, som för övrigt även han kom tillbaka ur kylan med denna film, Bruce Willis (som gick med på att endast få ett gage på 10 000 dollar då han så gärna ville vara med i den), Uma Thurman, Harvey Keitel, Samuel L. Jackson m.fl., hjälpte till att lyfta filmen. Filmen vann en mängd olika priser. Givetvis vann Tarantino och Avary en Oscar för sina insatser, samt att en rad andra skådespelare i filmen blev nominerade.
Resten av 1990-talet fortsatte Tarantino med sina olika projekt och roller. Han skrev idéer till filmer han sålde, medverkade själv i filmer, var regissör, manusförfattare m.m. Bland projekten kan nämnas From Dusk till Dawn (1996), en film han inte regisserade dock men skrev och producerade. Filmen börjar som en lovande gangsterfilm men som senare utvecklas till en splatterfilm med vampyrer. Jackie Brown (1997) där han återförenade med Samuel L. Jackson och även återvände till regissörsstolen för första gången sedan succén med Pulp Fiction. Resten av 1990-talet höll han en relativt låg profil och agerade i mindre roller, producerade två uppföljare till From Dusk till Dawn och andra projekt. Någon storfilm i regissörsstolen blev det inte förrän ett antal år senare.
2003 återvände han till regissörsstolen. Filmens, eller filmernas, för han gjorde två stycken av dem, namn var Kill Bill Vol. 1 (2003) samt Kill Bill: Vol. 2 (2004). Filmerna var ursprungligen tänkt att endast vara en, men blev alldeles för lång och filmbolaget tvekade om publiken skulle klara av över tre timmars våldsamheter och blodskvättande. Uma Thurman spelar i filmerna en före detta yrkesmördare som hämnas på sina forna mördarkollegor efter att de skjutit hennes tilltänkta brudgum vid bröllopet samt försökt att mörda henne. Själva hjärnan bakom hela spektaklet är då Bill, ledaren för mördarna. Klimax är då själva mötet med Bill, spelad av David Carradine. Filmerna var ganska våldsamma och hade främst asiatiska teman. Tarantino, själv ett stort fan av manga, inspirerades av denna genre. Filmerna blev inte en tillnärmelsevis så stor succé som Pulp Fiction en gång blev, men slog ändå kassarekord. Tarantinos varumärke var fortfarande starkt och ryktena kring filmerna hade cirkulerat ett antal år.
Efter Kill Bill-serien dök Tarantino upp som assisterande regissör i filmatiseringen av Frank Millers Sin City (2005), som blev en stor succé samtidigt som han fortsatte at skriva nya historier och agera i olika mindre roller. Han regisserade också två avsnitt av succé-serien CSI (2000-) och var inblandad i projekt som den omtalade filmen Hostel (2005). Nästkommande film med Tarantino som regissör är Grindhouse: Death Proof (2007) med bl.a. Kurt Russel, därefter har det flaggats för en film vid namn Inglorious Bastards (2008).
Quentin Tarantino är för många en legend, om än med lite fläckar på sig. De flesta är överens om att han hitintills inte kunnat upprepa succén som regissör med Pulp Fiction. Som jag nämnde inledningsvis är han både geniförklarad och sågad av många. Han är i grund och botten en sann mångsysslare som kanske egentligen inte i grund och botten satsat 100 % för att kunna göra sig ett namn och tjäna pengar. Då hade han troligtvis satsat mer på att regissera än att exempelvis agera små roller i olika filmer och skriva historier till filmprojekt. Hade Tarantino velat hade han kunnat få uppdraget att regissera vilken film han ville efter succéerna med De hänsynslösa och Pulp Fiction, men det gjorde han inte. Således är det troligen något annat som driver hans engagemang. Det faktum att han väntade i många år mellan de olika regissörsjobben stärker det faktumet. Vad det är som driver honom vet han kanske bara själv, men i slutändan kanske det bara är så enkelt som han själv säger: ”I don't need a job... I don't have to work again if I don't want to. So I only make the movies I want to make, when it's fun. Because if you're not gonna have fun, why do it?” Kort och gott, han gör det han tycker är kul, inget annat. Ur det perspektivet är Tarantino värd all respekt då han inte fallit ner i pengagirighetsträsket. En avslutande retorisk fråga; Kan man leva på en succé hela livet? Mitt svar på den frågan är ja, åtminstone ur Tarantinos perspektiv. Pulp Fiction är en legend och denna film tillsammans med just De hänsynslösa har gjort att Tarantino alltid kommer att bli ihågkommen, vad han än tar för sig i framtiden!
