Ingrid Bergman
 |
|
Den 29 augusti 1915 i Stockholm föddes en stjärna. En stjärna som skulle komma att lysa starkt under exakt 67 år då dess livsljus slocknade. Hennes strålglans lever dock kvar på bioduken och i filmhistorien. Jag talar förstås om Ingrid Bergman. Få svenska skådespelare/skådespelerskor har påverkat den internationella filmhistorien lika starkt som hon. Från det att hon slog igenom i Gustaf Molanders Munkbrogreven, 1935 tills hon gjorde sin sista Emmy- och Golden Globe–vinnande roll i TV-miniserien A Woman Called Golda, 1982 var hon fullständigt hängiven skådespelaryrket. Bland de drygt 50 filmer hon medverkade i finns flera odödliga klassiker som exempelvis Casablanca. Ingrid medverkade i många, stora Hollywood-produktioner och samarbetade med flera europeiska, legendariska regissörer som Ingmar Bergman och Rossellini. Med närmare 50 års aktivt skådespeleri lämnade Ingrid ett unikt skådespelararv efter sig när hon avled i cancer i London på sin 67-årsdag.
Ingrid blev tidigt föräldralös. När hon var 3 år dog hennes tyskfödda mamma och hennes svenska pappa uppfostrade henne sedan ensam tills han dog då hon var 12. Efter detta fick hon bo hos olika medlemmar av släkten. Ingrids pappa, som hade en fotobutik, uppmuntrade tidigt dottern att utveckla sitt skådespeleri. Han ägde tidigt en filmkamera och filmade ofta sin dotter då hon var liten. Många år senare fick den legendariske regissören Ingmar Bergman (de var inte släkt men arbetade tillsammans) tag i dessa filmer, redigerade och sammanställde dem. Som tonåring medverkade Ingrid i en rad svenska filmer som statist. Under sin studietid på Kungliga teatern konstaterade hon att det inte var något för henne att stå på scenen - Det var film hon ville ägna sig åt. Det tog 3 år innan hon fick chansen att spela en något större talroll. Genombrottet kom, när hon som Elsa Edlund, medverkade i Gustaf Molanders Munkbrogreven, 1935. Ett par till filmproduktioner under samma år och hon hade etablerat sig som publik- och kritikerrosad svensk skådespelerska. 1936 spelade Ingrid Anita Hoffman i Intermezzo, en film som också var skriven och regisserad av Molander. 1937 gifte hon sig med sin förste make Petter Lindström, som hon sedan fick dottern Pia Lindström tillsammans med.
Hollywoods filmmongol David O. Selzick såg Intermezzo och skickade en representant från MGM för att köpa filmrättigheterna och få den vackra Ingrid Bergman att skriva kontrakt för en remake av filmen. 1939 började inspelningarna i Hollywood och sedan öppnade sig världen för Ingrid. De närmaste åren etablerade hon sig som en internationellt bejublad aktris. Det var mitt under Hollywoods Guld-era. I stora delar av Europa var det brinnande krig och USA (och även Sverige som stod utanför Andra Världskriget) hade ett därmed ett stort försprång inom filmproduktionen. 1942 spelade Ingrid den oförglömliga rollen som Ilse mot Humphrey Bogart som Rick i Casablanca, en film som ofta omtalas som en av de bästa någonsin i filmhistorien. 1943 Oscarsnominerades hon för sin roll som Maria i For Whom the Bell Tolls. Året därpå vann hon sin första Oscar som bästa skådespelerska för sin tolkning av Paula Alquist i Gaslight. Hennes plats på stjärnhimlen var nu officiell.
Efter kriget medverkade Ingrid i flera stora europeiska produktioner och arbetade med många legendariska regissörer med en viss förkärlek till de stora europeiska regissörerna, som Ingmar Bergman och Roberto Rossellini. 1949 skickade Ingrid ett beundrarbrev till Rossellini och det resulterade inte bara i ett långvarigt samarbete, utan också i en passionerad kärlekshistoria. 1950 skilde hon sig från sin svenska man och gifte sig med Rossellini. Då hade de redan fått sin förste son, Roberto och skapat stora rubriker genom denna skandal. Tvillingflickorna Isotta och Isabella föddes ett par år senare. Isabella Rossellini har valt att gå i sin mors fotspår och har gjort en strålande karriär som både modell och skådespelerska. 1956 slutade Ingrid och Robertos äktenskap och exklusiva samarbete i skilsmässa. Året efter gifte hon om sig för tredje och sista gången. Denna gång med Lars Schmidt, en teaterproducent från Sverige. Även deras äktenskap slutade i skilsmässa 1976. Hon levde sedan utan make fram till sin död 1982.
Ingrid Bergman agerade på svenska, engelska, tyska, franska och italienska. Hon fick motta många fina priser för sina fantastiska skådespelarinsatser. I Ingrid Bergmans filmografi finns det ett antal filmer som blivit odödliga klassiker. Casablanca (1942), Stromboni (1950), Anastasia (1956), Mordet på Orientexpressen (1974) och Höstsonaten (1978) är bara några av de filmer som gjort henne till en av de största skådespelerskorna någonsin. Hennes stjärna kommer lysa över filmvärlden för alltid.
Ingrid blev tidigt föräldralös. När hon var 3 år dog hennes tyskfödda mamma och hennes svenska pappa uppfostrade henne sedan ensam tills han dog då hon var 12. Efter detta fick hon bo hos olika medlemmar av släkten. Ingrids pappa, som hade en fotobutik, uppmuntrade tidigt dottern att utveckla sitt skådespeleri. Han ägde tidigt en filmkamera och filmade ofta sin dotter då hon var liten. Många år senare fick den legendariske regissören Ingmar Bergman (de var inte släkt men arbetade tillsammans) tag i dessa filmer, redigerade och sammanställde dem. Som tonåring medverkade Ingrid i en rad svenska filmer som statist. Under sin studietid på Kungliga teatern konstaterade hon att det inte var något för henne att stå på scenen - Det var film hon ville ägna sig åt. Det tog 3 år innan hon fick chansen att spela en något större talroll. Genombrottet kom, när hon som Elsa Edlund, medverkade i Gustaf Molanders Munkbrogreven, 1935. Ett par till filmproduktioner under samma år och hon hade etablerat sig som publik- och kritikerrosad svensk skådespelerska. 1936 spelade Ingrid Anita Hoffman i Intermezzo, en film som också var skriven och regisserad av Molander. 1937 gifte hon sig med sin förste make Petter Lindström, som hon sedan fick dottern Pia Lindström tillsammans med.
Hollywoods filmmongol David O. Selzick såg Intermezzo och skickade en representant från MGM för att köpa filmrättigheterna och få den vackra Ingrid Bergman att skriva kontrakt för en remake av filmen. 1939 började inspelningarna i Hollywood och sedan öppnade sig världen för Ingrid. De närmaste åren etablerade hon sig som en internationellt bejublad aktris. Det var mitt under Hollywoods Guld-era. I stora delar av Europa var det brinnande krig och USA (och även Sverige som stod utanför Andra Världskriget) hade ett därmed ett stort försprång inom filmproduktionen. 1942 spelade Ingrid den oförglömliga rollen som Ilse mot Humphrey Bogart som Rick i Casablanca, en film som ofta omtalas som en av de bästa någonsin i filmhistorien. 1943 Oscarsnominerades hon för sin roll som Maria i For Whom the Bell Tolls. Året därpå vann hon sin första Oscar som bästa skådespelerska för sin tolkning av Paula Alquist i Gaslight. Hennes plats på stjärnhimlen var nu officiell.
Efter kriget medverkade Ingrid i flera stora europeiska produktioner och arbetade med många legendariska regissörer med en viss förkärlek till de stora europeiska regissörerna, som Ingmar Bergman och Roberto Rossellini. 1949 skickade Ingrid ett beundrarbrev till Rossellini och det resulterade inte bara i ett långvarigt samarbete, utan också i en passionerad kärlekshistoria. 1950 skilde hon sig från sin svenska man och gifte sig med Rossellini. Då hade de redan fått sin förste son, Roberto och skapat stora rubriker genom denna skandal. Tvillingflickorna Isotta och Isabella föddes ett par år senare. Isabella Rossellini har valt att gå i sin mors fotspår och har gjort en strålande karriär som både modell och skådespelerska. 1956 slutade Ingrid och Robertos äktenskap och exklusiva samarbete i skilsmässa. Året efter gifte hon om sig för tredje och sista gången. Denna gång med Lars Schmidt, en teaterproducent från Sverige. Även deras äktenskap slutade i skilsmässa 1976. Hon levde sedan utan make fram till sin död 1982.
Ingrid Bergman agerade på svenska, engelska, tyska, franska och italienska. Hon fick motta många fina priser för sina fantastiska skådespelarinsatser. I Ingrid Bergmans filmografi finns det ett antal filmer som blivit odödliga klassiker. Casablanca (1942), Stromboni (1950), Anastasia (1956), Mordet på Orientexpressen (1974) och Höstsonaten (1978) är bara några av de filmer som gjort henne till en av de största skådespelerskorna någonsin. Hennes stjärna kommer lysa över filmvärlden för alltid.
