Stjärnornas krig (1977)

Mänsklighetens strävan att nå fullkomlighet har i århundraden drivit oss till skapandet av de mest fantastiska tankar, idéer och uppfinningar. Under 1900-talet drevs detta till sin spets. I många avseenden bör man kalla 1900-talet för revolutionens århundrade. Med relativt enkla och delvis oblodiga medel förändrades våra liv i grunden. Frihet och upplysning var ledstjärnorna för dåtidens ungdom. Ur denna samhällsrevolution gavs utrymme för nya folkliga rörelser och företeelser - en värld där kreativt tänkande bland enskilda individer uppmuntrades.
Det var nu George Lucas gavs tillfälle att börja spinna på tråden som så småningom skulle sy ihop handlingen i Star Wars. I många avseenden kom filmen att manifestera alla de förändringar som mänskligheten upplevde under 1900-talet.

Med orden; ”a long time ago, in a galaxy far far away”, gör Star Wars sitt intåg i våra sinnen. Orden är väl valda, i syfte att omedelbart trollbinda publiken. Omedvetet associerar man till barndomens sagovärldar - en svunnen tid av lycka och välbefinnande. De följande minuterna är noggrant och målmedvetet kalkylerade för att öppna våra sinnen och öka vår perception – dvs göra oss mer mottagliga för den främmande värld som väntar oss i filmen.
Inledningstexten till Star Wars kan liknas vid ett plåster – den fäster, och vägrar släppa.

Star Wars byggs upp kring kampen mellan det onda och det goda. Det hänsynslösa Imperiet har lagt beslag på större delen av galaxen, och styr den med järnhand. En grupp frihetskämpar, med visst politiskt stöd inom Imperiet, för ett gerillakrig i galaxens utkanter. Kejsaren har givit Lord Darth Vader och Guvernör Tarkin i uppdrag att krossa upproret till varje pris. Metoden blir ett hemligt supervapen – syftet; att skrämma galaxen till underkastelse.
Filmens handling centreras till en grupp individer som delvis hamnar i konflikten av misstag. Huvudkaraktären är Luke Skywalker, en ung man vars liv ter sig tämligen trist. Luke drömmer om att bli pilot - som hans far en gång var. Hans fosterföräldrar motsätter sig med motiveringen att Luke inte får bli som sin far.
Lukes liv når en drastisk vändpunkt när hans fosterföräldrar köper två begagnade robotar. En av robotarna förvarar ritningarna till Imperiets supervapen i sin minnesbank, och Luke kastas motvilligt in i centrum för upproret mot Imperiet. Plötsligt vilar galaxens öde tungt på hans axlar - mandomsprovet kan börja.

Med Star Wars har George Lucas inspirerats av den Campbellianska berättarformen, vars ursprung härstammar från antikens mytologiska sagor. Idag är denna berättarstil i praktiken standard inom film, men ytterst sällan lyckas regissörer och manusförfattare använda den till fulländning. George Lucas var delvis pionjär på det området, och är fortfarande en av dem som lyckats bäst med att förmedla Joseph Campbells idéer och mallar på vita duken.
Karaktärsuppbyggnaden är minutiöst planerad, och George Lucas har lagt stor vikt och möda vid att introducera karaktärerna genom vidsträckta bakgrundshistorier. För att förstå hur en individ reagerar idag, så måste vi känna till hans bakgrund.

Star Wars är fylld med historiska referenser för att dels stärka karaktärerna och handlingen, men också för att placera filmen i ett historiskt sammanhang. Filmens handling utgör konsekvenserna av händelser som skett flera år tidigare.
Trots att skådeplatsen är en galax långt borta i en svunnen tid, så känns handlingen mycket jordnära. George Lucas har använt utomjordiska element som metaforer för att beskriva den värld vi faktiskt lever i. Paralleller kan dras till Romarriket, det brittiska kolonialväldet, Nordamerikanska frihetskriget, Napoleons Frankrike och inte minst nazismen och Andra världskriget. Inspirationskällorna till Star Wars är många, och än idag uppstår konflikter i världen som man kan associera till filmen. George Lucas verk är med andra ord tidlöst i den bemärkelsen att det inte känns omodernt trots sin ålder.

Regin i Star Wars är mästerlig. George Lucas leker med kontraster för att förstärka våra intryck av filmen. Kontraster i färger, musik, ljud, kameravinklar, fysiska proportioner mm används på ett genialiskt sätt för att vägleda oss genom handlingens mer abstrakta element. Stor vikt har lagts vid ljudet, som George Lucas anser utgör minst 50 procent av filmupplevelsen. Lika stor vikt har lagts vid det visuella. Specialeffekterna låg minst 15 år före sin tid när filmen premiärvisades 1977, och än idag anses den vara ett visuellt mästerverk.

Skådespelarna är överlag lysande. Mark Hamill gör en perfekt rolltolkning av Luke Skywalker – en ung och otålig man med fler drömmar än hårstrån på huvudet. Vidare så fungerar Harrison Ford ypperligt som en laglös smugglare med ett överflödigt ego. Carrie Fisher axlar prinsessan Leias klänning med elegans, och utstrålar majestätisk auktoritet. Sir Alec Guinness är dock filmens störta personlighet i form av Obi-Wan Kenobi.
Skådespelarnas styrka är dock inte deras individuella talanger på vita duken, utan snarare hur de fungerar i kollektiv. George Lucas har funnit en välbalanserad rollista där skådespelarna faktiskt stärker varandra i grupp, snarare än glänser individuellt.

Jag har sett Star Wars ett antal tusen gånger – vilket resulterat i bl a tre uppslitna VHS-kassetter. Filmen har format stora delar av mitt liv, och utgjorde en ytterst viktig del av min barn- och ungdom. Jag skäms nästan att mina ytterst kritiska ögon inte kan finna något konkret att klaga på i denna filmen. Star Wars är och förblir en klassisk milstolpe inom filmvärlden, och är utan tvekan en av tidernas absolut bästa filmer.