Shrek 2 (2004)

Shrek (2001) slog bokstavligt talat ner som en bomb när den kom för tre år sedan. Inte nog med att Shrek var ett tjockt träsktroll, filmen blev en braksuccé och får nu betraktas som en milstolpe i den datoranimerade genren. En genre som till 99,9 % utgörs av Disney/Pixar-filmer vilka slaviskt följer en mall för hur en tecknad film ska förtäljas. Shrek förmådde att ruska om detta till synes fastcementerade fundament när den med sin parodiska och helskruvade approach vände upp och ner på hela Disney-världen med alla dess figurer inuti. Väntan har varit lång och mödosam på uppföljaren, men efter att ha bevittnat resultatet kan jag konstatera att den varit värd det.

Vad har vi då att vänta oss av Shrek 2? Kort sagt: MER av allt! Mer humor, mer äventyr, mer tempo, fler konflikter, fler galna figurer, fler filmreferenser, fler oväntade vändningar (trots att den i mångt och mycket är en upprepning av ettan), bättre animationer och bättre soundtrack. Ettan känns retrospektivt som en prolog vid jämförelse, medan tvåan är ett antal kapitel ur den stora romanen om Shrek och hans vänner, som ska härbärgera ett antal uppföljare till.

Tvåan tar vid precis där ettan slutade. Shrek (Mike Myers) och Fiona (Cameron Diaz) lever livet på sin smekmånad för att sedan återvända till träsket där Åsnan (Eddie Murphy) inte precis har tagit sitt ansvar när det kommer till hushållssysslor. Väl där emottar de en kunglig invit som inbjuder de till kungariket Far Far Away. Fionas svärföräldrar (John Cleese & Julie Andrews) är angelägna om att få träffa sin dotter med den charmige prinsen som befriat henne från slottets fjättrande boja och vunnit hennes kärlek. Problemet är bara att de är totalt ovetandes att Shrek är ett träsktroll och Fiona också förvandlats - permanent. Shrek förutser denna konflikt och vägrar att åka. Men han ger efter för Fiona, och sagt och gjort beger de sig i sin vitlök på väg till konungariket långt, långt borta. Väl där får Shrek sina mardrömmar besannade. Kungaparet chockas mycket riktigt vid åsynen av de två gröna varelserna. I deras planer var detta det sista de hade väntat sig. Därför anlitas prisjägaren Puss in Boots (Antonio Banderas) för att likvidera Shrek...

Vad som gör Shrek 2 bättre förutom det jag redan sagt är främst konflikten och bikaraktärerna. Ettan hade Shrek och Åsnan som drog det stora komikerlasset. Nu får de ytterligare stöd av Antonio Banderas och John Cleese. Sedan får de andra Disney-figurerna en mer avgörande del i handlingen, vilket också skruvar upp komiken ett snäpp. Vad gäller konflikten så är den rakbladsvass. Den ”godé fen” (Jennifer Saunders) är på alla sätt en lysande antagonist och både draken, som förvisso inte visade sig vara farlig, och kungen i ettan känns som snälla små oskyldiga gryn vid jämförelse. Men hon är inte genomond, Andrew Adamson som både varit delaktig i att skriva manus och regissera, har undvikit att falla för frestelsen att använda stereotyper. Jag avslöjar inte exakt vilka andra egenskaper hon begåvats med, men så mycket kan jag säga att ni kommer att vilja strypa henna till döds. Och det är en av orsakerna till att Shrek höjer sig över genomsnittet i den här genren som annars domineras av Disney och alla dess lättigenkännliga stereotyper. Kungen är en väldigt komplex och intressant karaktär man känner sympati för, katten Puss in Boots förenar sina rovdjursinstinkter med den kelvänliga godhet den trollbinder oss människor med. Och så vidare.

Enda frågetecknet jag kan sätta för filmen är huruvida barnen kommer att skratta lika mycket åt det här? Den så att säga mer barnsliga humorn har fått mindre plats till förmån för fler filmreferenser och komplexa karaktärer samt den förvandling de genomgår. Jag är inte på något sätt ute efter att dumförklara eller underskatta barns intellektuella förmåga som Disney valt att göra, men det känns onekligen som att filmen har anpassats i än högre grad för vuxna barn. Eftersom jag själv inte är barn, har jag svårt att bedöma den saken mer ingående. Men jag tror absolut inte att alla kommer att sitta storögda och gravallvarliga hela filmen igenom så det finns inget skäl för er föräldrar att oroa sig. Men det ska bli intressant att se reaktionerna, jag slår vad om att moraltanterna kommer att göra sig påminda och sätta sig på tvären som de alltid gör.

En 9:a kanske låter som ett högt betyg men det kan delvis motiveras med vad Shrek 2 tillför till genren. Förutom en efterlängtad originalitet, har DreamWorks blivit en bra motvikt till Disney och Pixar som i bästa fall tvingas att avvika från sina standardiserade mallar vilket i förlängningen förhoppningsvis leder till att de trollar fram mer genomarbetade ess ur rockärmen. Bedömd utifrån sin genre är Shrek 2 snudd på mästerverk, ljusår roligare och bättre än överskattade Hitta Nemo (2003).
Till skillnad från Matrix-uppföljarna där Wachowskibröderna oförtröttligt bedyrar att de ursprungligen hade tre filmer planerade, finns det fog och belägg bakom DreamWorks påstående att flera Shrek-filmer var planerade redan på ritbordet. Jag förväntade mig att tvåan skulle bli en tjatig upprepning av ettan och att originaliteten skulle få sig en törn, men jag är glad att jag hade fel. För Shrek 2 är nämligen på alla sätt en bättre och roligare film än ettan, så ta med hela familjen och njut av en ”FörShreklig” rolig föreställning som värmer mycket i höstmörkret.