Shining (1980)

Något som inte alls har varit ovanligt, utan snarare kutym, är att filmatisera Stephen Kings alla rysarböcker. Många regissörer har provat lyckan och för drygt 20 år sedan var det dags för Stanley Kubrick. Valet av bok blev The Shining som är en berättelse om familjen Jack Torrance som under vinterhalvåret får sköta om det väldigt avlägsna Overlook Hotel. Jack ser det som en utmärkt arbetsuppgift eftersom han då får mycket fri tid, för att inte tala om privathet, att skriva färdigt sin bok.
Innan han anställs varnas han dock av arbetsgivaren att det kan vara oerhört påfrestande för en som person att vara isolerad från omvärlden och berättar om en gammal incident om en före detta anställd man som blev helgalen och mördade hela sin familj (inklusive sig själv). Detta avskräcker inte Jack det minsta som ser jobbet som en lång och skön semester och, som nämnt, ett ypperligt läge att skriva färdigt sin bok.
Hans son Danny, som besitter den väldigt unika gåvan The Shining, är dock inte lika entusiastisk och fruktar att något ont ska hända om dem åker dit.

Stephen King har som tidigare nämnt fått många av sina böcker filmatiserade och The Shining råkar vara den som fungerat bäst på film. Det här är Stanley Kubricks enda Stephen King- filmatisering och otvivelaktigt en av Kubricks mest populära filmer. Lustigt nog fick den gode Kubrick finna sig i att på Razzie Awards 1981 nomineras till sämsta regissör vilket jag anser vara en skymf mot en av de bästa regissörerna genom tiderna. Troligtvis beror det på att han hoppade långa perioder i filmen, vilket var långt ifrån lika vanligt för drygt 20 år sedan som det är idag. I den nyare (4 timmars) versionen får vi en mer ingående, det vill säga betydligt längre, version av filmen som utan att den för den sakens skull når ett bättre resultat, snarare tvärtom.
Kubrick har i stort sett alltid blivit älskad av både publik och kritiker. Därför är det ytterst märkligt att han aldrig vid något tillfälle vann utmärkelsen Bästa Regissör på Oscargalan. Som ni kanske känner till så hade Kubrick ingen utbildning som filmregissör, sen om det har ett samband med hans Oscaräventyr kan man ju bara spekulera i.

The Shining finns med bland recensentens 20 bästa filmupplevelser. Det som förvånar mig mest är hur pass skrämmande filmen lyckas bli. Det används exceptionellt lite blod för att vara en rysare och det är inte på det ytliga planet den skrämmer utan stämningen letar sig in i betraktaren på ett psykologiskt plan och musiken är liksom i Hajen (1975), väldigt enkel men genial och effektiv.
En annan liten detalj som är ett litet signum och som jag verkligen älskar med Kubricks filmer är att han ofta väljer att göra en upplösning som får en att fundera länge därefter, och The Shining är inget undantag.

Mannen som obestridligen gör den bästa insatsen i The Shining är Jack Nicholson. Han gör Jack Torrance på ett fullkomligt lysande sätt!
I övriga huvudroller ser vi Shelley Duvall som hans fru Wendy Torrance och Danny Lloyd som hans son Danny Torrance, av dem kanske vi kan önska mer. Ibland birollerna (som inte är speciellt många) ser vi bl.a. Oscarbelönade Scatman Crothers som hotellkocken och Philip Stone som butlern Delbert Grady. Det är trovärdigt agerande ifrån dem båda.

The Shining är ett absolut måste för alla utom kanske dem allra yngsta knattarna som långt efter filmens eftertexter skulle drömma mardrömmar om dem såg den här filmen.