Utlämnad (2007)

USA:s krig mot terrorism är ett hett debatterat ämne som konstant gör sig påmind på nyhetsbyråernas teleprinterutskrifter. Ett av de mest kontroversiella avslöjandena är landets hemliga fängelser utomlands och en policy som går under titeln ”Extraordinary rendition”. Policyn innebär att misstänkta terrorister kan utan laglig uppbackning och i hemlighet skickas för att förhöras till andra länder där människor torteras.
Sydafrikanska regissören Gavin Hood gör sin amerikanska debut efter ha vunnit en Oscar för bästa utländska film 2006 med det överskattade dramat Tsotsi. Tillsammans med manusförfattaren Kelley Sane försöker han gestalta denna kontroversiella lag genom att berätta om hur en man grips misstänkt för terrorism och förs till ett arabiskt land där han torteras. CIA-agenten som får uppdraget att observera förhören ställs inför en personlig kris samtidigt som mannens amerikanska hustru gör allt för att ta reda på vad som hänt hennes make.

Man skulle kunna tro att känslomässigt omtumlande ämnen som terrorism, tortyr och politik skulle skaka om dig rejält men i ärlighetens namn är Utlämnad en överraskade oengagerade film med endimensionella karaktärer och klippning som får dig att gäspa. Det är inte mycket som händer förutom att stackars Anwar torteras mer än vad Genéve konventionen håller tillåtet.
Även om man kan ana en viss ambition att låta båda parter tala så är filmen otvivelaktligen en kritik av den nuvarande policyn i USA när den i grafisk detalj illustrerar ett hemskt exempel på extraordinary rendition mot en oskyldig man.

Skådespelarensemblen gör alla bra ifrån sig men med ett manus som aldrig låter karaktärerna utvecklas så får de aldrig heller något utrymme att skina. Jake Gyllenhaals moraliska uppvaknande blir tämligen svårt att smälta. Samvetskris till trots är det inte lätt att få en bild av vilken sida han stod på innan eller varför han senare väljer att göra något så drastiskt. Detta medan Reese Witherspoon gör en lätt bortglömd roll som den sörjande frun. Bäst är utan tvekan Omar Metwally som med stark inlevelse får tortyren att flyga från bioduken och skaka om dig i stolen.

För att hantera ett sådant explosivt ämne är filmen jämförelsevis slätstruken. Att det finns starka scener och en kompetens bakom film är det emellertid inte tu tal om. Filmens framförallt positivaste styrka är hur den vågar visa hur känsligt ämnet är, att inte ens en senator vågar säga ifrån för rädslan att ha fel och bli smutskastad. Inget nytt under himlen men att filmmakarna försöker få fram en sådant budskap i vad som ändå måste kallas en mainstream film förtjänar en guldstjärna. Om bara utförandet hade varit lika lyckat så hade Utlämnad varit värd mer.