Rädda menige Ryan (1998)

Steven Spielberg har två teman som står honom varmt om hjärtat: ”science fiction” och ”andra världskriget”. Då hans far var pilot under andra världskriget i det amerikanska flygvapnet fick han som barn höra många berättelser från kriget, både om hjältar och om krigets grymheter. Detta var något som gav honom inspiration som han sedan skulle leva ut som filmmakare. Med ”Schindlers List” (1993) tog han ett stort steg och visade upp en paradoxal värld där den blomstrande och högtstående ariska kulturen begick historiens mest avskyvärda brott. Filmen fick stor uppståndelse världen över och Spielberg fick äntligen ett erkännande som en stor filmmakare då han fick sina första Oscars för bästa film och bästa regi.

Med ”Rädda Menige Ryan” återvänder Spielberg ännu en gång till andra världskriget, men denna gång lägger han all energi på att visa hur själva kriget såg ut. I öppningssekvenserna ser vi de allierades invasion av Normandie på Omaha Beach den 6 juni 1944 – Dagen - D. Spielbergs fotograf, Janusz Kaminski, är hänsynslös och med nedtonad färg, skakig och ryckig kamera, snabba klipp, lyckas han skapa ett krig som är brutalt, våldsamt, groteskt och extremt realistiskt. Publiken kastas rakt in på stranden bredvid de amerikanska soldaterna som blir massakrerade av det tyska försvaret. Invasionen pågår i drygt 20 minuter och det får en att ducka undan för kulor, vända magen ut och in, och börja fundera över vad människan håller på med egentligen. Krig är något riktigt avskyvärt och omänskligt!

Det centrala i filmen är kriget och aldrig tidigare har en film skildrat ett krig med så stark realism. ”Den Längsta dagen” (1962) gör en mer objektiv skildring av Dagen - D, ”Tora! Tora! Tora!” är en bunden till den historiska korrektheten i sin tolkning av anfallet mot Pearl Harbor, ”Apocalypse Now” (1979) visar en helt ny illusionistisk och ambivalent bild av Vietnamkriget och ”Platoon” (1986) visar kampen mellan människans godhet och ondska i ett förtvivlat krig i Vietnam. Dessa filmer var alla banbrytande i sitt slag, vilket också ”Rädda menige Ryan” är med sin extremt realistiska krigsskildring som slungar publiken rakt in på slagfältet.

Spielberg lägger extremt mycket energi på att visa en sida av andra världskriget som ingen film gjort tidigare, men han förlorar greppet på ett svagt manus av Robert Rodat, som faktiskt fick en Oscarsnominering.
Filmen går ut på att fyra av tre bröder har stupat i kriget och nu skall den återstående brodern, som befinner sig djupt bakom de tyska linjerna, letas upp och föras hem så att hans mor åtminstone får återse en av sönerna. En grupp amerikanska soldater får i uppdrag att bege sig bakom de tyska linjerna för att söka upp och rädda menige Ryan. Tyvärr är sökandet efter Ryan både förutsägbar och oengagerade. Det som håller intresset uppe är konfrontationerna mellan de amerikanska soldaterna med den tyska armén. Här visar Spielberg prov på genialiska drag där han i rätt stund för över filmen till vad det egentligen handlar om – kriget.

Trots den enkla historien flyter tempot mycket väl tack vare skådespelarna, som tillsammans med stridsscenerna är det enda som ger lyft i filmen. Tom Hanks visar sig ännu en gång vara en av Hollywoods största och de övriga skådespelarna – Tom Sizemore, Edward Burnes, Mat Damon och Barry Pepper – gör ett bra jobb med att lyfta fram deras stereotypa roller. Värt att nämna är att Vin Diesel fick sin första riktiga roll som blev hans språngbråda i filmkarriären. Om det inte var för skådespelarnas fördjupningar i sina karaktärer, skulle filmen bara ha varit en ren uppvisning av hur filmmediet idag kan rekonstruera ett krig i dokumentär form.
Det är synd att Hollywood allt oftare skildrar andra världskriget från ett subjektivt perspektiv där några ickeamerikanska karaktärer inte etableras. På så sätt skapas det starka identifikationskaraktärer bland de amerikanska soldaterna medan de tyskarna blir själslösa demoner.

”Rädda Menige Ryan” är en riktigt bra film tack vare den extrema realismen som råder i krigsscenerna och mycket tunga skådespelare som klarar av att leverera ett mycket svagt manus. Om det bara hade funnits en större tanke bakom filmen än att kasta publiken in i andra världskriget skulle Spielberg ha levererat en fullträff.
Dock finns det en sak som kommer fram. Där tidigare filmer har haft en mer förhärligande bild av andra världskriget och Amerikas insats, visar Spielberg hur meningslöst krig egentligen är. Unga grabbar, både tyska och amerikaner – ett folk som historiskt står varandra nära – dödar varandra skoningslöst och det känns något så fruktansvärt onödigt. Varför måste detta ske?
Men samtidigt finns bilden av Hitler i bakgrunden. En hänsynslös diktator som var tvungen att stoppas oavsett hur många liv det skulle kräva. Spielberg visar amerikanernas vilja att kämpa för sin tro och sina värderingar i ett krig långt, långt hemifrån, som inte hade något med deras land att göra. Andra världskriget är ett av många krig där amerikanska soldater har fått offra sina liv därför att andra skall få leva i trygghet!