God Who Wasn't There, The (2005)

I århundraden har det räckt med att det står i Bibeln att jorden är skapad på sex dagar, människan är skapad av lera, universum är 6000 år gammalt, och att Jesus var guds manifestation på jorden som saknade en biologisk far, för att dessa påståenden skulle anses som historisk och vetenskaplig fakta. Trots att det inte finns några som helst bevis för detta, så är det idag fortfarande tabu att ifrågasätta en trosuppfattning av det här slaget – isynnerhet i USA där 50 procent av befolkningen tror på skapelseberättelsen bokstavligt. Regissören och manusförfattaren Brian Flemming bryter mot denna tabu i sin kontroversiella dokumentär The God Who Wasn’t There. Han inleder filmen om hur kristendomen bevisligen hade fel om solsystemets rörelse, för att sedan bolla frågan vidare om de även kan ha fel om andra saker, däribland Jesus gudomlighet och existens.

Provocerande lyfter Flemming fram hur kristna i USA är väl bekanta med Jesus liv och lära, men att de samtidigt inte har den blekaste aning om hur kristendomen spreds efter Jesus död; ”det spreds genom att folk pratade”, eller ”det var den heliga andens plan” är några svar som ges av kristna.
Flemming fragmenterar och gräver i evangelierna, och argumenterar för att berättelsen om Jesus liv innehåller samma dramaturgiska element som återfinns i andra sagor och myter som är skrivna före Jesus tid. Han förnekar inte Jesus existens, utan fastslår att Jesus gudomlighet är endast ett skönlitterärt verk som går hand i hand med Herkules, Apollo, Odysses och andra mytologiska hjälte- och gudasagor. Därmed blir The God Who Wasn’t There ett fullträffligt bombnedslag i den amerikanska högern, och är betydligt mer provocerade än Michael Moores Bowling for Columbine (2003), eller Morgan Spurlocks Super Size Me (2004). Här handlar det dock inte om att stöta sig med ansvarslösa vapenföretag eller öppna folks ögon för snabbmatskulturen, utan Flemming tar upp kampen mot en historisk illusion som pågått i 2000 år.

En av de drivande teserna i filmen är hämtat från Markusevangeliet där det står fast att Jesus förlåter människan för alla dess synder, bortsett från en synd som genast reserverar en plats i helvetet, utan någon som helst möjlighet till förlåtelse; "Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." (Mark 3:28-29).
Flemming tog väldigt hårt på versen när han i ung ålder var starkt troende kristen, vilket vållade honom sömnlösa nätter. I rädsla av att han omedvetet förnekat den heliga anden, eller att han vid någon tidpunkt tvivlat på denne, väckte ångest över att få tillbringa en evighet i helvetet. Lyckligtvis vaknade han upp ur denna mardröm, och insåg till slut att det inte finns några som helst bevis som stödjer att blasfemi mot den heliga anden leder raka vägen till evighetens tortyrkammare.
Filmen avslutas med en intervju med Ronald Sipus, rektorn på Village Christan School där Fleming indoktrinerades i kristendomen. I intervjun ställer Flemming Sipus mot väggen och ber honom förklara på vilka grunder de lär barnen att de kommer att brinna i helvetet om de förnekar den heliga andens existens. Intervjun urartar i komiska proportioner då Sipus hävdar att det är en fråga om tro, och att det därför inte behövs några bevis.

The God Who Wasn’t There har även fått ett eget liv. I slutet av filmen levererar Flemming den yttersta synden genom att yttra framför kameran: I deny the Holy Spirit. Detta har i sin tur lett till en blasfemisk kampanj på Internet där vanligt folk, i synnerhet amerikaner, filmar sig själva där de förnekar den heliga anden, och lägger upp klippen på YouTube.
Liksom Al Gores En obekväm sanning öppnade folks ögon om att vi måste ta itu med klimatproblemet, så öppnar Flemming folks ögon med The God Who Wasn’t There om att människan en dag måste ta av sig slöjan som förblindat henne under tusentals år. Filmen är en vacker uppmaning om att vi bör se på oss själva, världen och universum rationellt, utan att tolka det utifrån forntida sagor.

Till sist vill jag bara säga,
I deny the holy spirit!