Full Metal Jacket (1987)

Hela sju år hade gått sedan Stanley Kubricks The Shining (1980) släpptes på biograferna. Kubrick var inte en regissör som var känd för att vräka ur sig filmer i rasande takt. Vad han däremot var känd för var att filmerna han skapade, verkligen var värda den långa väntan. Territoriet som Kubrick utforskade denna gång var inte okänt för honom. Kubrick hade tidigare regisserat Fear and Desire (1953), Ärans väg (1957), Spartacus (1960) och Dr. Strangelove (1964). Filmer som på ett eller annat sätt innehöll elementet krig. Detta till trots var filmerna helt olika, mycket beroende på att Kubrick hela tiden närmade ämnet från olika infallsvinklar. Full Metal Jacket var inget undantag.

Full Metal Jacket är en intressant film mycket beroende på sin uppbyggnad. Åsikterna går isär huruvida filmen är uppdelad i två delar eller om det är tre eller fyra. Undertecknad hävdar att filmen är en tredelad historia. Dels för att Kubrick genom sin karriär flitigt använde sig av just den dramaturgiska uppbyggnaden men också på grund av sättet som historien är uppbyggd på.

I den inledande delen får vi följa en grupp rekryter i ett amerikanskt träningsläger. Denna del är extremt fokuserad och ett mindre mästerverk i sig självt. Speciellt bör nämnas två klassiska roller. Vi har den överviktige och intellektuellt mindre bemedlade menige Pyle (Vincent D’Onofrio) som får tampas med den ständigt skrikande sergeanten och instruktören Hartman (R. Lee Ermey). Vi introduceras även till menige Joker (Matthew Modine), en ironisk och ständigt skämtande man, som fungerar som en motpol till menige Pyle, en perfekt byggd man med stort intellekt. Den inledande delen försöker förklara hur en rekryt kan förvandlas från en kännande tänkande människa till en soldat utan fruktan, till en mördare som ber om krig.

Nästföljande del är mindre fokuserad, närmast kaotisk, och utspelar sig på olika platser i Vietnam. Vi får följa med den nyblivna krigsreportern menige Joker på hans uppdrag där det viktiga inte är att berätta sanningen utan att berätta det som ledningen vill att folkmassorna ska höra. Kubrick försöker här skapa en kontrast mellan ordningen och disciplinen i träningslägret och det kaos som råder i Vietnam. Här vet ingen egentligen vad som pågår. Vid en attack mot ett amerikanskt läger vet inte ens soldaterna om explosionerna som hörs är inkommande eller utgående. Vi får mera insikt i den komplexa karaktären som är menige Joker, en man som bär en hjälm med texten ”Born To Kill” samtidigt som han på sin uniform bär ett fredsmärke. Menige Joker kämpar här för att behålla sin mänsklighet i en situation som är fullkomligt omänsklig.

I den avslutande och återigen fokuserade sista delen av filmen får vi följa med en grupp soldater, menige Joker inkluderad, på ett krigsuppdrag i Hue City, där de till synes överlägsna amerikanska soldaterna dukar under en efter en på grund av en osynlig fiende: minor och krypskyttar. Uppdraget kan ses som en symbol för Vietnamkriget i stort där en överlägsen supermakt förlorar ett krig mot en till synes underlägsen fiende.

Kubrick har uttalat sig om att han för en gångs skull inte ville göra en antikrigsfilm, han ville göra en krigsfilm punkt slut. Det märks. Till skillnad från till exempel Plutonen (1986) tar filmen varken ställning för eller emot Vietnamkriget eller krig i övrigt. Vad som skiljer Full Metal Jacket från många andra krigsfilmer är också bredden på de ämnen som tas upp.
Det är inte bara en krigsfilm. Det handlar lika mycket om den process som förvandlar vanliga människor till mördare. Det handlar om hur människor får kämpa för att bevara sin mänsklighet under omänskliga förhållanden. Det handlar om de metoder som män i maktposition använder sig av för att få anhängare på sin sida. Det handlar om duallitet i den mänskliga naturen. Det handlar om kolonisation av både andra länder och individer. Filmen är som vanligt när det gäller Kubrick extremt mångbottnad.

Samtidigt är det en väldigt underhållande film. Hur Kubrick har lyckats med detta konststycke måste ses som en stor bedrift. Precis som i Dr. Strangelove (1964) använder Kubrick sig av satir, ironi och andra komiska inslag för att belysa poängen och här fungerar komedin bättre än någonsin. Vad sägs om R. Lee Ermeys porträtt av den skrikande, sjungande och allestädes förödmjukande sergeanten Hartman? Eller menige Jokers kvickheter? Filmen innehåller, kanske inte speciellt överraskande, en lång radda med sexskämt. De används bland annat för att belysa den typiska stereotypa bilden av en soldat och hans enkelspåriga kvinnosyn. Användandet av musik är ovanligt när det gäller Kubrick. Han har valt att använda sig av glada pop- och rocklåtar som var populära när Vietnamkriget ägde rum. Det skapar en motvikt mot det stundtals avskyvärda vi bevittnar på vita duken. Musiken skapar distans precis som komedin. Detta är ett vanligt grepp av Kubrick. Kubrick ville inte tvinga på oss något budskap utan visa verkligheten som den var. Full Metal Jacket anses av många vid sidan av The Shining vara Kubricks mest kommersiella film. Och det är inte konstigt då filmen är både smart, rolig, spännande och actionfylld.

Den kritik filmen fått är framförallt riktad till filmens andra ofokuserade del. Många hävdar att den inledande och avslutande delen är brillianta medan filmen tappar momentum och inriktning i mitten. Detta är i och för sig sant. Men detta används för effekt, för att skapa en känsla av förvirring, vi får egentligen inte reda på vad som egentligen pågår, precis som det var i verkligheten. Vietnamkriget var inte en enkel historia och Kubrick valde att inte gå den enkla vägen. Jag har dock inte träffat många som trots kaoset inte varit underhållna hela filmen igenom. Detta förklaras framförallt av Kubricks mästerliga regi. Trots att man är förvirrad kan man inte stänga av utan är tvungen att fortsätta titta. Och även om man inte förstår allt som sker förrän efter några sittningar lämnar filmen tittaren med en känsla av att denne bevittnat något annorlunda och storslaget. Vad jag har att anmärka på är kanske lite överraskande speltiden. Vad som för mig hindrar Full Metal Jacket från att bli ett riktigt mästerverk är att filmen hade vunnit på att ge oss lite mer tid till att tänka. De frågor som tas upp är som sagt talrika och informationen som väller över tittaren är stundtals överväldigande.
Detta till trots är Full Metal Jacket är strålande krigsfilm, en som få filmer i genren kan mäta sig med.