Flags of Our Fathers (2006)

Världens mest kända fotografi, där amerikanska soldater reser flaggan på kullen av Iwo Jima, står i centrum i den första av Clint Eastwoods två filmer som skildrar det näst sista stora slaget under andra världskriget. Flags of our Fathers tar sig dock blygsamt förbi det blodiga slagfältet för att istället stå som exempel på hur vanliga soldater upphöjdes till hjältar så att politikerna skulle kunna sälja mer krigsobligationer.

Filmen inleder i USA våren 1945 med tre amerikanska soldater som tar emot stående ovationer från publiken inför en baseballmatch. Doc Bradley (Ryan Phillippe), Rene Gagnon (Jesse Bradford), Ira Hayes (Adam Beach) är krigshjältarna från fotografiet som har gett amerikanarna hopp om att kriget snart ska vara över. De har även gett hopp till mödrarna och fäderna att deras söner snart ska få återvända hem. Och de har gett hopp till politikerna som nu tjänar pengar genom att visa upp hjältarna runt om i landet. Problemet är bara att ingen av de tre soldaterna var med och reste flaggan och ingen av dem finns med på fotografiet.

Filmen berättas utifrån en av sönerna till den ena soldaten som försöker få klarhet i vilken roll hans far spelade när flaggan restes på Iwo Jima. I hans sökande efter svar skildras filmen ur två tidsperspektiv, där det politiska propagandaspelet, efter flaggresningen, varvas ihop med det faktiska slaget på ön.
I den politiska delen, som är filmens drivande tema, problematiserar Eastwood balansen mellan sanning och myt där tre soldater blir tilldelade äran för någonting de själva inte varit med om. Han ställer frågan om en myt kan bli sann om tillräckligt många tror på den. Men samtidigt visar han även konsekvenserna av sanningens död och mytens triumf.
Filmens styrka utspelar sig därmed långt ifrån de svischande kulorna, de öronbedövande explosionerna och de massakrerade kropparna på stranden. När den berömda flaggan blir rest på kullen är det en helt trivial händelse, långt ifrån den historiska och poetiska triumfen som det senare kom att framställas. När Eastwood sedan driver tesen vidare hur politikerna utnyttjade tre soldater för att sälja krigsobligationer lyckas han både väcka intresse och engagera.

Själva slaget om Iwo Jima inleder väldigt bra när den gigantiska flottan glider allt närmare ön, samtidigt som soldaterna försöker hålla sina nerver i styr. När de landsätter på ön och börjar driva inåtland utan att ett enda skott avlossas bygger Eastwood upp en iskall spänning som känns ända in i benmärgen. Men när de första kulorna avlossas och slaget bryter ut rinner spänningen mest ut i sanden.
Slaget om Iwo Jima som var ett av andra världskrigets blodigaste, där närmare 30 000 amerikaner och japaner miste livet, borde Eastwood ha fångat med en liknande realism och intensitet som Spielberg fångade invasionen av Normandie i Rädda menige Ryan (1998). Fotografen Tom Stern har fångat ett otroligt vackert och nästan organiskt foto där de amerikanska soldaterna smälter ihop med berglandskapet. Ibland är det nästan poetiskt vackert, men känslan av det blodiga slaget är frånvarande.
De tekniska finesserna med ljudeffekter, klippning, scenografi, kamerafilter håller inte riktigt samma standard som flera av de övriga krigsfilmerna sedan Rädda menige Ryan. Istället fungerar slagfältet mer som tempohöjningar för att ge liv åt huvudkonflikten. Men här måste man ändå ge Eastwood en eloge för att han lyckats väva ihop Slaget om Iwo Jima och hjältarnas turné i USA till ett och samma slagfält.

Paralleller kan dras till Enemy at the Gates (2001) där en krypskytt uppmålas som hjälte som ska rädda kriget. Men där Jean-Jacques Annaud fastnade i triviala kärleksrelationer, undviker Eastwood att gå i samma fälla. Istället håller han sig till en saklig berättelse om tre soldaters uppgång och fall på den politiska arenan. Stundtals är det gripande och känslosamt, men framför allt är det intressant att följa de tre soldaterna i ett USA som är desperat efter hjältar.
Historien slutar dock inte här. Japanerna är reducerade till ett minimum, där inte en enda japan har en replik under hela filmen. Detta har sparats till Letters from Iwo Jima som kommer på bio nästa år. Här kommer Eastwood att skildra samma slag, fast utifrån de japanska soldaternas perspektiv. Något att se fram emot.