En öm kyss (2004)

Tillskillnad från många av sina gelikar har Ken Loach, med bakgrund som juridikstuderande vid Oxford, aldrig fallit för Hollywoods kall och det skulle vara svårt att tänka sig hans speciella typ av brittisk socialrealism förvandlad till den typen av kontext. Loach är idag känd som en politiskt aktiv, humanistisk filmmakare med fokus på klasskonflikter i sina filmer.
Med En öm kyss gör Loach sin tredje film i en sorts trilogi som visar tre olika sätt att leva i västra Skottland - Mitt namn är Joe (1999) och Sweet Sixteen (2001) är de tidigare två. En öm kyss är en film som handlar om hur olika människor definierar sig själva utifrån givna ramar.

Historien tar plats i Glasgow, frispråkiga muslimskpakistanska skolflickan Tahara (Shabana Baksh) gör en poäng om rasism och trångsynthet i en skolsamling vilket leder till att hon blir mobbad av ett gäng killar. Till hennes räddning kommer brodern Casim (Atta Yaqub), som jagar dem tillbaka till skolan bara för att möta, och bli förälskad i Roisin (Eva Birthistle), en vacker irländsk katolsk lärarinna. Konflikt uppstår när en bittersöt romans uppstår mellan dem och deras religioner och familjevärderingar blir allt tydligare…

En öm kyss är en sevärd, underhållande romans – en uppdaterad Romeo och Julia historia om kulturkrockar. Detta är inte den första brittiska filmen med kärlek och kulturkrockar men den är ett bra exempel på naturalistisk filmskapande. Här är det ingen action, specialeffekter eller onödigt våld. Förutom ett par explicita sexscener, som görs rättframt utan jakt på snask, så visas historien realistiskt.
Kulturkrockar mellan pakistanska värderingar och engelska har vi redan sett i t.ex. East is East (1999) och just ämnet kulturkrock mellan pakistansk/indisk och engelsk är rätt vanligt i Storbritannien (som en följd av sin tidigare imperialism).

Intressant nog möter paret på svårigheter med båda deras separata tro. Casim stöter sig med sin familj, speciellt sin far (Ahmad Riaz), och försöker ta sig ur ett förbestämt giftermål. Roisins irländskkatolska tro kan på samma sätt inte tolerera en ogift kvinna som lever med en asiatisk man. Historien hanterar dessa konflikter väldigt naturligt, som är vanligt för Loach, och känns aldrig riktigt artificiell eller påtvingad. Vid det sagt så känns filmen mer konventionell än Loach tidigare, vilket gör tydligast i den slutkläm han har valt.

Manuset är skrivet av Paul Laverty som har varit Loach högra hand i ett par år nu och har författat hans filmer. Laverty vill visa hur religionen utgör ett sätt att utöva kontroll över massan. De pakistanska traditionalisterna kommer inte lätt undan kritiken, medan det kristna etablissemanget inte får lika stark törn.
Historien känns ibland lite oäven. Roisin kan ibland vara svår att identifiera sig med, medan man får en bättre förklaring till Casims handlanden. Det är skönt att se Roisin gestaltas som en kvinna vars högsta mål inte är att leva lyckligt resten av livet och inte tänker gå genom och eld och vatten för Casim. Men ibland förstår jag mig inte alltid på hennes sätt att agera.
Atta Yaqub, som fint spelar Casim, är ny i branschen och jobbade tidigare som modell. Han passar rätt bra som den varsamma, och lätt återhållsamma unga ”hjälten” som trotsar sin familj. Fastän pushen kommer från Casims lillasyster Tahara som för sin far inte får gå i den skola hon vill. Eva Birthistle är charmig och söt och fångar Roisin rätt bra, men som sagt så funkar det inte i alla kanter.

Handlingen är lite för konventionell, och med Ken Loachs standard rätt tam, men agerandet och manuset gömmer detta rätt bra. Det här är en bra film som tar upp ett par hårdknäckta frågor. Konflikten mellan västerländska värderingar av individuell frihet gentemot de österländska traditionella familjevärderingarna är välpresenterad. En mysig kulturkrock där kärlek övervinner allt.