Den enfaldige mördaren (1982)

Jag vet. Från den stund då fabrikörens bil skymtar vid horisonten i solnedgången - Till den stund då Sven, uppfylld av helig vrede marscherar iväg för att göra upp med ondskan, så vet jag; Detta är en tragedi i klassisk anda. En annorlunda, fantastisk filmsaga med fötterna djupt i den skånska 30-talsmyllan och tanken som landar någonstans i min egen tid. Och i mitt hjärta!

Att ondskan är tidlös visas på ett genialt sätt genom att filmen bryter tidsramar och på så sätt dra tydliga paralleller till nutid. Den luckrar också upp gränsen mellan verklighet och fantasi när vi lever oss in i den fattige, harmynte Svens liv, spelad av Stellan Skarsgård, och ser väldens från hans perspektiv. En värld, som trots eländiga yttre omständigheter, helt naturligt befolkas av änglar och berikas av levande drömmar. Ett talfel gör att Sven uppfattas som sinnesslö och kallas Idioten men vi får ta del av hans inre dialoger som visar något helt annat. Efter moderns död hamnar Sven som obetald dräng hos fabrikör Höglund som spelas av Alfredson. Fabrikören placerar Sven i en spilta i stallet och låter honom slita hårt på gården och i fabriken. Svens tillvaro ljusnar först när han möter den lama Anna, som spelas av Maria Johansson, och hennes familj, som accepterar honom som han är. De hjälper honom när han till sist flyr från sitt slavliv hos fabrikören. Äntligen får Sven bo i ett rum med tapeter och får lön för sitt arbete. Fadern i familjen hjälper honom att förverkliga sin dröm om att skaffa körkort och en motorcykel. Men detta är förstås inget fabrikören stillatigande tänker acceptera…

Filmen är baserad på ”Idiotens berättelse” ur boken ”En Ond Man” (1980) av Hans Alfredsson. Alfredsson är inte bara ansvarig för manus utan också för regin. Han spelar dessutom en huvudroll och står för huvudkaraktärens inre röst. Vad det är som driver honom till dessa oerhörda arbetsinsatser råder ingen större tvekan om när man sett filmen; Ett genuint samhällsengagemang. Den enfaldige mördaren är nämligen en starkt samhällskritisk berättelse. Sven är det oskyldiga offret för makten och kapitalet som här gestaltat av fabrikör Höglunds ondska. Fabrikören är rik, har stor makt och utnyttjar samvetslöst alla människor omkring sig. Sven däremot väljer ofta att göra goda gärningar utan att förvänta sig belöning. Inför den värme han möter i Anna och hennes familj blommar han upp och vågar äntligen vara sig själv. Annas familj är även de offer för samhällsstrukturen. Detta genom att de är fullständigt beroende av Grevens arrendevillkor för sin överlevnad.

Kampen mellan det onda och det goda är inte någon ovanlig tematik i film, litteratur eller teater. Som de flesta berättelser med detta klassiska tema är karaktärerna stiliserade och renodlade. Trots detta anser jag att Den enfaldige mördaren höjer sig över många andra eftersom den är berättad genom effektfulla kontraster. Den fick motta många priser 1982. Bl.a. Guldbaggen för bästa regi och bästa manliga skådespelare. Och Silverbjörnen (Tyskland) för bästa manliga skådespelare. Tidskriften Chaplin:s filmpris tilldelades också filmfotografen Jörgen Persson "som med sitt suggestiva, med filmen kongeniala bildspråk väsentligt bidrog till den konstnärliga utformningen av Den enfaldige mördaren”.

Och visst är det en film som är värd alla utmärkelser! Kombinationen mellan saga/fantasi och stark realism är i detta fall helt oslagbar. Jag blir mycket tagen av berättelsen, som i sin enkelhet lyckas tala till mig på ett djupt plan. Jag blir förtrollad av de starka kontrasterna i bilden och fullkomligt förlorad i empati till Sven. Det finns några få filmer som gör mig verkligt avundsjuk på de som ännu inte hunnit förverkat sin förstagångsupplevelse. Den enfaldige mördaren är definitivt en sådan film!