Clockwork Orange (1971)

Malcolm McDowell är Alexander de Large, en snygg, vältalig och intelligent ung man vars främsta intressen är misshandel, våldtäkt och Beethoven. De som fasar över ungdomen i dagens samhälle lär få sina värsta farhågor besannade när de ser en film som helt och hållet är berättad ur Alex perspektiv. Det mest störande med Clockwork Orange är inte brotten som begås, det är hur brotten framställs. Visade ur Alex perspektiv framställs brotten som förskönade och teatraliska, ackompanjerade av ”upplyftande” klassisk musik. Filmen som från början fick en X-rating i USA orsakade en sådan skandal när den släpptes i England att den beskylldes för att orsaka flera fall av misshandel och mord! Allt detta ledde till att Kubrick från år 1974 och framåt valde att inte distribuera filmen i sitt hemland. Clockwork Orange visades inte lagligt i England förrän år 2000.

Baserad på Anthony Burgess bok med samma namn är Kubricks mästerverk en film som kanske inte chockerar lika starkt som den gjorde 1971 men det är en film som regissören kommer att bli ihågkommen för. Clockwork Orange var banbrytande. Det är en av de där filmerna som bara blir bättre ju längre tiden går. Kubrick hade modet att göra en totalt originell film som varken glorifierade eller demoniserade brott. Den försökte istället få oss att tränga in i en ung brottslings huvud. Genom att visa brotten ur Alex perspektiv blev gränsen mellan vad som var gott och ont väldigt suddig. Alex såg inte något fel i det han gjorde och Kubrick manade oss att för en stund sätta oss in i hans perspektiv. Genom Alex perspektiv fick vi också se hur samhället behandlade brottslingar. Här passade Kubrick på att med listig och bitande satir avslöja falskheten i ett ruttet politiskt system som endast av själviska intressen försökte rädda samhället från de individer som det bestod av. Kubricks penseldrag var visserligen överdrivna; knappt något gott fanns att skåda i Alex eller i det samhälle där han levde; men detta användes för effekt. Den värld som Kubrick porträtterade var en som liknade våran fast den var kallare, det var en värld som var något mer dystopisk och futuristisk. Detta gjordes förstås för effekt, Kubrick kunde i denna värld lättare belysa problemen som faktiskt existerar både i vårat samhälle och i de individer som bygger upp det.

Jag tänker inte ge inte ge mig in på att analysera filmen på djupet i denna recension. Dels för att det åtminstone krävs en bok för att göra filmen rättvisa men dels för att detta har gjorts så många gånger förut. De budskap, frågeställningar och oväntade vändningar som finns i Clockwork Orange är minst sagt överflödiga! Vad jag istället kan göra är att prisa hantverket och det helhetsintryck som filmen ger. Alla Kubricks styrkor som manusskribent och regissör arbetar här tillsammans i rätt riktning för att skapa en av de mest underhållande och tankeprovocerande filmerna genom tiderna. Till att börja med har vi en historia som på Kubrickvis är totalt originell, udda och oförutsägbar, det är en av de där filmerna som likt Pulp Fiction (1994) kan ses om och om igen och ändå blir man likt förbaskat förvånad! Men det är inte som i 2001 - Ett rymdäventyr (1968) där filmens olika delar för en ouppmärksam betraktare känns sönderryckta från varandra. Den röda tråden hela filmen igenom är huvudpersonen Alexander de Large, inget mindre än en av de mest intressanta och välspelade karaktärerna genom filmhistorien. Fotot är förstås mästerligt. Regin som vanligt klockren. Valet av inspelningsplatser, dekor och rekvisita är magnifikt, det finns ingen annan film som ser ut och känns som denna. Det är en helt klart skön och något spejsad 70-talskänsla som naturligtvis bara bidrar till kultvärdet! Bruket av musik, en annan av Kubricks styrkor, har aldrig varit bättre än här. Musiken lyfter filmen till en helt annan nivå. Man börjar undra om inte låtar som Singing in the Rain och symfonier som Beethovens Nionde gjordes med Kubricks film i åtanke. Att filmen har så stort kultvärde idag beror inte på chockvärdet så mycket som på Alex och hans underliga Nadsatdialekt, Kubricks bitande humor och filmens audiovisuella överdåd.

Clockwork Orange är en oförglömlig upplevelse, en film som kan förändra synen på film helt och hållet, en film som man inte kan slita ögonen och öronen ifrån, en film som kan diskuteras och debatteras i all oändlighet. Recensenten anser personligen att filmen är Kubricks mest fulländade på grund av det storslagna helhetsintrycket. Även om filmen inte är perfekt; några små filmtekniska blunders kan faktiskt skådas om man jämför med nyare alster av samma regissör; känns inte det som en giltig motivation för att dra ner slutbetyget. När stor filmkonst för en gångs skull går hand i hand med ett underhållningsvärde som heter duga kan man inte annat än att tacka och ta emot.