Brokeback Mountain (2005)

Ang Lee är tillbaka i toppform efter hans mindre övertygande actionfilm Hulk (2003), och den här gången skildrar han en annorlunda kärlekshistoria på ett annorlunda sätt.

Brokeback Mountain, adapterad från Annie Proulxs läsvärda novell med samma namn, börjar 1963 utanför ett skabbigt kontor i Signal, Wyoming, där rancharbetaren Ennis del Mar (Heath Ledger) och rodeocowboyen Jack Twist (Jake Gyllenhaal) väntar på att bli tilldelade arbete. Båda får jobb som fårfösare på berget Brokeback över sommaren. De har bara varandra som sällskap och deras växande kamratskap blir till slut ett intimt förhållande. Men när sommaren är över så återvänder de till de liv de förväntas leva. Ennis stannar i Wyoming, gifter sig med Alma (Michelle Williams), får två barn och sliter hund. Jack åker till Texas, gifter sig med den välbärgade rodeotjejen Lureen, får en son och ett jobb i hennes pappas företag.

Fyra år senare dyker Jack upp hos Ennis och de inser genast att deras känslor bara har vuxit sig starkare. De börjar åka på ”fisketurer” i bergen några gånger om året i hopp om at kunna återskapa magin från deras första sommar. Men med tiden blir deras få möten allt mer konfliktfyllda, samtidigt som de heller aldrig finner någon riktig lycka i vardagen.

I grunden är detta ett slags Romeo och Julia (eller snarare Romeo och Romeo) tragedi om förbjuden kärlek där konflikten ligger mellan protagonisterna och omvärlden, som vägrar acceptera deras förhållande. Men det är även en berättelse om hur detta tabu är så starkt indoktrinerat, särskilt i en macho cowboykultur, att de två männen aldrig riktigt vågar slå sig fria utan istället väljer att leva dubbelliv.

Ang Lee har lyckats få fram otroligt insiktsfulla och finkänsliga framföranden ur Heath Ledger och Jake Gyllenhaal, men det är trots allt Ledger som fastnar i minnet med den stela överläppen, dialekten och ett kroppsspråk som ger ett övertygande djup åt den introverta och tysta Ennis, och delvis för tankarna till Ledgers tolkning av den plågade Sonny i Monster’s Ball (2003). Men istället för att, som Sonny, ge upp, så lever Ennis ett helt liv efter sitt motto ‘If you can’t fix it, stand it’. Jack, som verkar mer i harmoni med sin sexualitet, blir istället drivkraften i förhållandet, den som tar första steget och den som vill skapa en framtid för dem.

Den tredje protagonisten i dramat är onekligen den till synes ändlösa Wyoming naturen, vars ödsliga slätter fotografen Rodrigo Prieto kärleksfullt sveper sin kamera över. Bilder av vidöppna, tysta landskap med mer himmel än jord och näst intill inga människor blir platsen där Ennis och Jack kan vara sig själva och med varandra. Detta kontrasteras mot deras vardagsliv i civilisationen, som både fysiskt och mentalt ofta känns trångt – Ennis har det svårt materiellt och Jack har ett jobbigt förhållande till sin svärfar, som avskyr honom.

Manusförfattarna Larry McMurtry och Diana Ossana har verkligen lyckats överföra hela novellen till filmduken, men de har också gjort berättelsen ännu mer gripande genom att utveckla biroller, då främst Alma och Lureen. Att få se deras perspektiv ger oss ännu bättre förståelse för situationens komplexa natur och skapar ytterligare empati för de inblandade.

Det är mycket möjligt att fler kvinnor än män kommer gilla Brokeback för det är en riktig snyftare. Men en film som lyckas bearbeta så mycket känslor och smärta utan minsta gnutta sentimentalitet eller schmalz, en film helt och hållet om kärlek, som är så subtil att själva ordet ‘kärlek’ bara uttalas i filmens sista scen bör alla se.

Filmen har redan överösts med priser, bl a Guldlejonet i Venedig 2005 och flertalet Golden Globes, och är därför även en Oscarsfavorit. Den är värd varenda statyett.