Brazil (1985)

Jill: Doesn’t it bother you the things you do at information retrieval?
Sam: I suppose you’d rather have terrorists.
Jill: How many terrorists have you met Sam, actual terrorists?
Sam: Actual terrorists, well… It’s only my first day!

Terry Gilliams framtidsvision “Brazil” målar upp ett skräckinjagande framtida samhälle som i våra dagar tycks vara mer relevant än någonsin tidigare. Ett samhälle där varje individ hålls under rigorös övervakning av en stenhårt toppstyrd polisstat som försöker bekämpa terrorism.
Det är ett samhälle som hotar att kollapsa under sin egen vikt, där administrationen av jobben tar upp mera tid och kostar mer pengar än de egentliga arbetena som ska utföras. En konsekvens är att människor drunknar i information och att ingen vet vad som egentligen försigår. Farorna med ”Big Brother” samhället har nog aldrig beskrivits bättre än i ”Brazil”.

Det kan för ej invigda låta som att ”Brazil” är en tung film om ett svårt ämne men låt er inte skrämmas! Terry Gilliam har nämligen sina rötter i Monty Python. ”Brazil” är en alldeles utmärkt satir på det moderna byrokratsamhället. Svart komedi och drama blandas med inslag av action, fantasy och science-fiction. Det behöver nog inte påpekas att ”Brazil” är ett originellt verk, något annat har inte skådats före eller efter filmen gjordes. Symboliken är talande och detaljrikedomen överflödande. Det kan nog inte räknas hur många små budskap och visuella påhittigheter som finns i filmen. ”Brazil” är en film att återvända till bara av den anledningen, för att upptäcka det man missade förra gången.

Jonathan Pryce spelar i en lysande rollprestation Sam Lowry, en man som i sina drömmar är en superhjälte som svävar bland molnen och räddar oskyldiga prinsessor från onda makter. I verkliga livet är han bara en grå och osynlig kugge i hjulet på det stora maskineriet. Hans mamma vill att han ska stiga i leden men Sam vill inte. Som alla andra upproriska ”ungdomar” vill han gå sin egen väg trots att rikedom och titel skulle ge honom stora fördelar. Vad Sam inte vet är att den prinsessa han drömmer om i själva verket är den han helst inte vill att det ska vara. Dessutom är den hjälten i hans drömmar den verklige terroristen, som av ett gott hjärta men ett blint sinne slår felaktigt riktade slag och dödar oskyldiga människor, till och med sig själv!

I birollerna finner vi massor av guldkorn. Speciellt tänker jag på Robert De Niro’s roll som terroristen med glimten i ögat, ”Harry Tuttle”, en man som tröttnat på allt pappersarbete och gått under jorden som olaglig rörmokare. En prislös rolltolkning ger också Ian Holm som Sams nagelbitande chef Mr. Kurtzmann, en man som står totalt hjälplös och vilse bland alla högteknologiska apparater.

”Brazil” är en film där allting fungerar. Manus och regi, såväl som rollprestationer, musik och foto. Men det var långt ifrån en självklarhet att det blev så. Stackars Terry stod hjälplös och såg på medan Hollywoodmogulerna klippte ner hans mästerverk till oigenkännlighet. Resultatet var en massakrerad film som var 11 minuter kortare än vad som var meningen och dessutom hade ett ologiskt lyckligt slut! Därför är det viktigare än någonsin att påpeka att det är den 142 minuter långa version av filmen som ni ska se och ingen annan! Terry Gilliam tolkar själv ”Brazil” som hans ständiga kamp mot Hollywood och visst finns symboliken att finna i filmen om man bara tittar tillräckligt noga.

Fast när allt kommer omkring är det som nämnts bara bisaker. ”Brazil” är en film att fördjupa sig i, en film att berika sitt liv med, en film som kan göra människor till filmälskare. ”Brazil” är hypnotiskt vacker, skrämmande, tankeväckande, spännande, skrattretande och känslomässigt engagerande. Terry Gilliam har gjort en film som inte är begränsad till verkligheten, utan som förstorar upp den, gör den intressantare så att folk är villiga att fundera hur det verkligen står till i samhället och varför. ”Brazil” kan få filosofiskt lagda människor att tänka och resten att bara konsumera skönheten i landet där folk blir galna och Amazonasfloden rinner.

“The morning found me miles away, with still a million things to say.
Now, when twilight beams the sky above, recalling thrills of our love,
there’s one thing I’m certain of, Return I will, to old Brazil.”