Apocalypto (2006)

Det börjar bli en vana att Mel Gibsons filmer vållar en hel del huvudbry hos distributörerna de senaste åren. För drygt tre år sedan var det judiska grupper som påstod att Gibson spred antisemitisk propaganda med den blodiga The Passion of the Christ (2004), vilket ledde till att Gibson blev tvungen att distribuera filmen med sitt eget bolag. Ironiskt nog gav Gibson svar på tal, när han greps för rattfylla i somras, då han hojtade om att judarna var ansvariga för alla krig i världen, vilket i sin tur startade rykten om att Buena Vista Pictures inte längre tänkte distribuera Apocalypto. Det visade sig dock att intresset för intäkterna var betydligt större än det politiska ställningstagandet, så filmen gick upp på biograferna i USA som planerat. Men några rekordintäkter blev det inte av den här gången.

För filmens räkning bör det sägas att Apocalypto är riktigt snygg. Gibson har återskapat den indianska mayacivilisationen med en stor känsla för detaljrikedom. Det är inte alls förvånande att filmen är nominerad till en Oscar för bästa smink, vilket den har goda chanser till att vinna. Därtill är filmen även Oscarsnominerad för bästa ljud och ljudklippning, vilket skvallrar lite om att Apocalypto även är tekniskt välgjord. Men den som har förväntat sig få en djupare inblick mayacivilisationen och dess undergång lär bli något besviken.
Gibson är trots filmens tydliga titel inte det minsta intresserad av att reflektera kring civilisationens undergång, eller några andra bredare frågor. Istället levererar han en enkel historia om jägaren Jaguar Pow (Rudy Youngblood) som tas till fånge som en offerslav och sedan flyr för att rädda livet på sin fru och sitt barn, som sitter fast i en underjordisk öppning. Hack i häl har han sina berövare som inget hellre vill än att göra kompost av honom.
Med andra ord är filmen inget mer än en klassisk och ytlig katt-och-råtta-lek, som hade kunnat utspela sig under vilken historik tidpunkt som helst. Det går dock inte bortse från att Apocalypto faktiskt är en underhållande film, som trots sina 139 minuter, inte känns en enda minut för lång. Men det är ändå beklagligt att Gibson valde den minimalistiska historien istället för att öppna dörrarna till mayacivilisationens mystik och försöka förklara deras gåtfulla undergång. Filmen hade mått mycket bättre av ett bredare perspektiv och större frågeställningar än den enkla Disneyinspirerade berättelse som presenteras.

Därtill ska det tilläggas att Gibson inte har gjort sig känd för att vara historisk korrekt. Både Braveheart (1995) och Roland Emmerichs Patrioten (2000) fick stora portioner kritik från historiker som påstod att filmerna blandade ihop historiska moment och detaljer, men även att de innehöll historiska fiktionaliseringar. Apocalypto gör sig inte bättre på den fronten. Här har Gibson tagit fel på conquistadorernas ankomst med cirka 600 år, samtidigt som han lyckats blanda ihop offerritualerna mellan de olika civilisationerna. Detta är dock enbart en kritisk parentes, och kan inte ses som kritik mot själva filmen, eftersom alla historiska filmer, innehåller mer eller mindre konstnärliga friheter.