300 (2007)

Tack vare Robert Rodgriuez gjordes äntligen en filmatisering av en Frank Miller serie på helt rätt sätt och resten är historia. Sin City var inte bara innovativ på det sättet att filmen var helt filmad emot bluescreen utan att den kopierade Millers seriealbum ruta för ruta. Något musikvideoregissören sedermera filmmakaren bakom Dawn of the Dead-remaken, Zack Snyder, har tagit tillvara på i sin filmversion av Millers historia om de 300 spartaner som höll stånd mot en oräknelig armé av perser.
Redan 1962 gjordes en film om striden vid Thermopylae. Det var just också The 300 Spartans som inspirerade Miller att göra sin grafiska novell efter att hans syn på ”hjälte” konceptet ändrats dramatiskt efter att ha sett spartanernas uppoffring.
Förutom att vara en fantastiskt snygg film så innehåller 300 inte mycket mer än så. Det existerar så gott som ingen reell handling eller karaktäriseringar. Agerandet är överdrivet och högljutt. Manuset är tunnsått och den sparsmakade dialogen består nästan enbart av uppblåsta one-liner repliker i stil med: "Spartans! Enjoy your breakfast, for tonight we dine in Hell!” Vad som emellertid är intressant är spartanernas elittänkande, ”survival of the strongest”, där endast de starkaste av de starkaste blir en del av spartanernas armé som var ett krigarfolk. Fast rent underhållningsmässigt når filmen höjder i nivå med självaste Olympos. Filmen hymlar inte med att den baserar sig på Frank Millers grafiska novell snarare än historiska fakta. Målet var att istället rikta sig mot en bredare publik och skapa en spännande och visuellt slående actionfilm hellre än ett historiskt epos. 300 efterlever detta till punkt och pricka medan den ger dig en blodfest där kroppsdelar flyger och ett gäng svettiga män slåss med omöjliga odds mot en armé av internationell härkomst.

Frånvaron av välkända namn hjälper till att ingjuta en atmosfär av episk historia medan filmens ansikte utåt Gerard Butler (Lara Croft Tomb Raider: The Cradle of Life, Fantomen på Operan) spelar kung Leonidas med imponerande intensitet.
Brasilianaren Rodrigo Santoros Xerxes har blåsts upp till jätteproportioner med en tillhörande röst som verkligen ger perserkungen en gudaliknande uppbådelse. Krigarna på båda sidor av slagfältet är bokstavligen ”larger than life”, med kraftiga sexpackar, missbildade puckelryggar och stora rytande monster. Stundtals ser det ut som att spartanerna krigar mot en cirkus från helvetet.

De politiska intrigerna hemma i Sparta där drottning Gorgo, spelad av brittiskan Lena Headey, försöker få senaten att bistå Leonides med soldater blir både en uppfriskande paus från slaktandet (som tillslut skulle blivit lite väl mycket att svälja, istället hålls blodtörsten levande), men scenerna blir samtidigt en aning sega då intresset ligger annanstädes. Skönt nog vet även filmmakarna om det och visar bara det nödvändigaste. 300 är en enda stor hög av blod, svett, homoerotik, politisk inkorrekthet och machoattityd. Speciellt gillar jag hur spartanerna inte porträtteras som tvådimensionella kallhjärtade män utan att filmen understryker hur det inte finns plats för känslor och ömhet för krigarna och låter detta skina igenom i flera scener genom berättarrösten eller scener som när en far förlorar sin son.
När allt är sagt och gjort är det som gör filmen de eggande fightsekvenserna där de blodsprutande mötena saktas ned och sedan snabbas upp i en närmast dataspelsaktig kvalitet men som är fullkomligt effektivt gjort.

300 är machounderhållning på hög nivå med kompromisslöst spännande stridsscenerna och ett visuellt bländande bildspråk som kommer få dig att dregla. Om du vill se episka fajter där du verkligen kan känna och höra hur svärd klingar och spjuten river upp köttsår på soldaterna är detta filmen för dig. För att inte glömma alla kvinnor eller bögar med en försmak för muskulösa män som kommer ha en fest för ögat när de ser 300. Filmens storslagenhet kommer säkerligen tappa sin styrka på DVD så om man är nyfiken, ta då chansen och se den på stor duk!