Under 60-talet startade ett samarbete mellan Stanley Kubrick och den hyllade science-fiction-författaren Arthur C. Clarke. De började skriva ett manus baserat på Clarkes novell The Sentinel. Projektet döptes till How the Solarsystem Was Won och tanken var att skapa en dokumentärliknande film som handlade om människan och dess förhållande till rymden. Enligt Clarke hade Kubrick en klar vision om det slutliga målet: ”Han ville göra en film om människans relation till universum, något som ingen tidigare försökt sig på, än mindre lyckats med inom filmhistorien. Stanley var fast besluten att skapa ett mästerverk som skulle väcka känslor av förundran, fruktan och i vissa fall skräck”. Manuset utvecklades under fyra år och resultatet blev inte den halvdokumentär som var påtänkt från början, men Kubricks vision förverkligades ändå. 2001: A Space Odyssey blev en milstolpe i filmhistorien, som tog publiken på en färd från mänsklighetens födelse, till en framtid bortom våra föreställningar.
2001 börjar i mänsklighetens gryning för tre miljoner år sedan, där en monolit ger aporna förnuftets gåva som leder till att det första verktyget uppfinns. Ett skelettben blir symbolen för människans första rationella tanke och vetenskapens begynnelse. Språnget i evolutionen ger den primitiva människan förkovrande och destruktiva egenskaper, vilket i sin tur ger mänskligheten förutsättningen till utveckling, civilisation och krig.
Tre miljoner år senare står den människliga civilisationen på sin höjdpunkt och vetenskapen har medfört att människan har koloniserat månen och börjat utforska rymden. När en andra monolit blir upptäckt på månen, efter att den också har varit begravd där i tre miljoner år, börjar den skicka iväg en signal till planeten Jupiter. År 2001 sänds rymdskeppet Discovery ut på forskningsexpetition för att lokalisera signalens destination, med en besättning på fem astronauter och världens mest avancerade dator, HAL 9000. Under resan visar det sig att det inte är självklart längre vem som är mänskligast; astronauterna eller HAL? Vetenskapen påbörjar sin separation från människan och tiden är kommen för vetenskapen att få ett eget medvetande.
Människan placeras i en universell kontext där vetenskapen är den grundläggande driften till mänsklighetens utveckling. Uppfinnandet av det första verktyget väckte människans intelligens och det ledde till otroliga bedrifter och fasansfulla handlingar under mänsklighetens historia. Men varken mänskligheten eller vetenskapen är något absolut som varar för evigt och detta är kärnan i 2001. Stanley Kubrick och Arthur C. Clarke berör universella, existentiella, och metafysiska aspekter, där födelse, liv, evolution och död genomsyrar.
Men det finns inga konkreta svar på vad Kubrick försöker säga med 2001. Ett Traditionellt narrativ saknas helt, vilket gör att det finns betydligt fler frågor än vad som besvaras. 2001 är en film med relativa budskap som alla tolkar individuellt, beroende på våra egna erfarenheter, förutsättningar och kunskaper om livet.
60 procent av budgeten spenderades på revolutionerande specialeffekter vilket gjorde 2001 till en milstolpe i filmhistorien. Kubricks detaljrika och fotorealistiska effekter förtrollade publiken 1968, med de mest fascinerande rymdscenerna som någonsin skådats på film. 2001 tog publiken på en fantastisk resa ut i rymden och den ryska kosmonauten Alexei Leonov – den första människan som utförde en rymdpromenad – uttryckte efter att han hade sett filmen: ”Nu känns det som om jag har varit i rymden två gånger”.
Filmen tilldelades en Oscar för bästa visuella effekter och än i dag är det tekniska genombrottet lika imponerande som det var 1968. Och trots att filmtekniken har utvecklats i 35 år, så har det tekniska genombrottet som 2001 medförde, aldrig kunnat upprepas.
Med en speltid på 139 minuter, innehåller filmen bara 40 minuter dialog; Kubrick har uttryckt: ”Det finns visa saker och känslor som inte kan beskriva med ord. Med icke verbala uttryckssätt såsom musik och målningar kan man komma åt dessa områden där ord annars kan kännas som en tvångströja”. 2001 berättas nästan uteslutande med symboler och inte sedan stumfilmen har bildspråket varit så viktigt. Kubrick använder långa suggestiva sekvenser för att förmedla känslor och budskap och detta symboliska narrativ gör att 2001 blir en individuell upplevelse med en rad olika tolkningar.
Kubrick var en perfektionist vad gäller detaljer och detta märks väl i 2001. Modellen för rymdskeppet Discovery var 15 meter långt och det finns inga specialeffektscener idag, som kommer i närheten av den suggestiva realism som upplevs när Discovery glider i rymden. Discoverys färd är dock bara en av många fantastiska scener i 2001; fotot är med andra ord perfekt genom hela filmen och varenda bildruta är en njutning att se på.
Istället för att använda traditionell filmmusikkomposition, valde Kubrick att ta del av redan skriven klassisk musik. Det var ett vågat beslut, men det har också visat sig vara ett genialiskt drag. Ledmotivet Also Sprach Zarathustra, av Rickard Strauss, är filmens evolutionära drivkraft som väcker intellektuella och suggestiva tankar; Fredrich Nietzsches filosofiska tro på övermänniskan väcks till liv, vilket är temat som genomsyrar hela filmen.
Johann Strauss The Blue Danube lyfter fram den lugna fridfulla harmonin som balanserar i rymden mellan människan och vetenskapen. Kubrick lyckas med The Blue Danube skapa en vacker och fridfull kosmisk dans, som lyfter fram den mänskliga civilisationens storhet.
Aram Khachaturyan stycke ur Ballet Suite Gayaneh skapar en steril känsla av isolering då rymdskeppet Discovery glider igenom rymden långt, långt borta från jorden och civilisationen. Samspelet mellan musik, ljud och foto är enastående, och Kubrick skall ha en eloge för att han lyckas fånga rymdens stillsamma och suggestiva vakuum istället för att försöka imponera med orealistiska ljudeffekter.
2001: A Space Odyssey är den mest fantastiska film som någonsin har gjorts. Trots att Stanley Kubrick ligger bakom en rad andra storfilmer så är 2001 den mest perfekta film han skapat. Den är en fulländad på alla sätt och vis, och den har verkligen allt vad en filmmakares absolut främsta verk behöver innehålla – manus, regi, foto, musik, ljud och visuella effekter befinner sig samtliga på en mästerlig nivå.
2001 är i många avseenden en filmupplevelse utöver det vanliga. Det är en resa ut i rymden, det är en resa från mänsklighetens födelse till något som idag är okänt för oss, och det är en resa bortom tid och rum. Varken förr eller senare har en film haft så mycket att säga, varken förr eller senare har en film sagt så mycket på ett sådant vacker sätt.
Trots att 2001 är en underbar upplevelse med starka budskap, så är det i slutändan bara en film som visar vem du själv är.
